Hundstallet
Här kommer ännu ett inlägg från Hundstallet som är enormt viktigt, och som alla borde läsa. Skicka vidare!
"Vi på hundstallet är några av få som fått äran och möjligheten att arbeta med vår hobby. Vårt arbete innebär mycket och underbar glädje, många mentala utmaningar och även ibland stor,stor sorg. Lyckan över att få hålla på med det här är total, det är en unik möjlighet och få förunnat.
Man måste säga att vi är en fantastisk personal som man inte annat än kan beundra för att vi är så enormt starka och varje dag tillsammans orkar ta nya tag och kämpa för alla hundar som kommer till Stallet, för hur eländigt, motigt, kämpigt och tröstlöst det än kan vara så ger vi aldrig upp. Vi har sett alla trender av hundar komma och gå genom åren, där många människor i vårt avlånga land fallit för hundar som förskönats i media. Det har varit allt ifrån kommissarie Rex till turbo till 101 dalmatiner och chihuahuor.
Men en trend som nu på senare år hållit i sig är amstaff- blandningarna. Ni som följer vår hemsida ser att många av de hundar vi lägger ut för omplacering är just blandningar av amstaff- raser.
Men det är inte dessa omdiskuterade hundar i sig vi vill prata om nu, utan personerna bakom. De personer som vi i personalen kommer i kontakt med dagligen dvs de gamla ägarna till de omhändertagna amstaff- blandningshundarna.
De ägare som inte ser humant på sina hundar som du och jag gör på våra hundar.
De ägare som utan att tveka tänder eld på en kanin och tvingar sin hund att angripa den.
De ägare som binder sin hund i dragkroken på bilen och kör iväg.
De ägare som utan en tanke åker bort och lämnar sin hund ensam utan tillsyn i veckor med endast ett badkar att dricka vatten ur.
De ägare som håller sina hundar bundna vid elementen hemma.
De ägare som använder sina hundar istället för vapen.
De ägare som tycker att sk kamphundar är det häftigaste som finns och gärna tränar sina hundar i att slåss med andra hundar och satsar pengar på dem.
De ägare som själva kuperar öronen på sin hund.
De ägare som kallar sig uppfödare och avlar i massor på sina hundar och inte bryr sig ett dugg om ålder, bakomliggande temperament el eventuella hudproblem utan bara ser dollartecken i ögonen och låter sina valpar växa upp i hemska miljöer, instängda i rum i sin egen urin och avföring där de aldrig får en chans till miljöträning eller socialisering. Det är de ägarna jag vill ta upp nu!
Det här är vår baksida för dessa hundar är de som vi på stallet får ta hand om när myndigheterna ingriper. Det här är de hundar som vi gör utredningar på, social och miljötränar, rastar, motionerar, leker och myser med och självklart skapar enormt starka band till och sorgligt nog är det tyvärr också dessa hundar med ibland för stora psykiska problem el kraftiga hudåkommor och allergier som får sluta sina dagar hos oss i någon av personalens famn.
Det är ingen hemlighet att det här är ett ökande problem för oss och därför vill vi ta chansen att göra er läsare uppmärksamma på det också. Man blir så enormt ledsen- ledsen över hur lite värde dessa hundar har för sina ägare och ledsen över att vi på stallet gång på gång ska se nya hundar återkomma ifrån de här människor och vi blir de som får ta de avgörande besluten då hundarna är i så dåligt skick att inget annat finns att göra än att låta hunden få somna in och slippa mer lidande.
Jag vet att myndigheterna gör allt för att komma åt dessa människor och deras hundar, men det är inte lätt då de gömmer undan hundarna och skriver ägarskapet på varandra för att komma undan.
Vi är trötta på att se detta om och om igen så nu måste vi alla tillsammans hjälpas åt och försöka ta krafttag emot den oseriösa aveln på de här raserna.
Planerar man att köpa valp så ta kontakt med en seriös uppfödare registrerad i Svenska Kennelklubben det är lite dyrare men du får ju samtidigt en form av garanti att det är bra föräldrar bakom och du har stöd ifrån din uppfödare under hundens uppväxt. Dessutom skiljer det inte så mycket i pris mot vad dessa oseriösa sk uppfödare som vi
kommit i kontakt med säljer sina valpar för.
Jag vet ju att långt ifrån alla går via uppfödare så om du planerar att köpa tex från annons, så se till att ta reda på allt om hunden. Fall inte bara för utseendet på den gulliga valpen, utan se till att få besöka den och träffa föräldrarna och se hur de är i temperament och ser ut i hud och päls. Se till att valparna är märkta, veterinärbesiktigade och vaccinerade, och titta igenom valpens päls noggrant för att upptäcka tex kala fläckar som kan vara början till livslånga
hudproblem. Var noga med att titta hur valparna bor och ge inte vika för att INTE träffas hemma hos den sk uppfödaren. Tänk på att ALDRIG köpa en valp för att du tycker synd om den, för du hjälper inte valpen utan snarare den oseriösa uppfödaren att fortsätta sin verksamhet. Anmäl istället missförhållanden till länsstyrelsen så har du hjälpt fler än bara en hund.
Om vi alla som tar del av detta ger info till alla vi känner som går i valpköpartankar och de i sin tur ger den informationen vidare, ja då kanske vi tillsammans kan jobba emot det här problemet och istället ge utrymme för de verkligen seriösa uppfödare som avlar på sunda och friska individer. För så länge marknaden tillåter så kommer ju dessa oseriösa valpfabriker få utrymme att fortsätta med det de håller på med och vi på Hundstallet kommer få fortsätta sopa upp resterna av deras agerande.
//Personalen på Hundstallet
Story about Edvard
Hoppas ni haft en superbra dag! Själv sitter jag och skriver utvärdering på mitt projektarbete, det är mycket som ska göras.. och det gäller att bita ihop som mest nu! bara att köra skiten ur sig! Så alla 3or, kööör bara!
Idag fick jag en ny idé jag vill dela med mig utav, och det är olika händelser. Som är sjukt intressanta och väldigt sorliga tycker jag. De flesta äranden har med polisen att göra, alltså hur maktlösa vi är inför polisens omhändertaganen, och ni kommer även få en inblick på människor som gått igenom en sådan här sak, där de även berättar hur orättvist behandlade dem och deras hundar blivit. Visst låter det intressant?
Idag kommer det dock handla om Edvard, som befinner sig i ett hundstall med många andra hundar här i Sverige, som väntar på att omplaceras. Hör den är oerhöst hjärtskärande storyn.
Jag vill först citera: "Ibland skär det i hjärtat när man ser att hundarna faktiskt börjar tappa livs gnistan, och man undrar om man verkligen gör dem en tjänst genom att försöka gång på gång. Men samtidigt vet vi att det lika gärna kan komma en person i morgon och ringa på dörren som kan ge just den här hunden ett långt och underbart liv"
Det är helt absurt att hundar och djur överhuvutaget ska förlora livsglädje, det krossar mitt hjärta att veta av att djur inte finner någon mening med livet för att vi människor gör som vi gör. Stackars!:( här kommer hundstallets berättelse:
Det går lite i perioder vad folk söker för typ av hundar och vad för hundar som kommer in på Hundstallet.
De senast året har vi tex sett en markant ökning på alla dessa Am Staff blandningar.
Då det är fler Am staffblandningar än intressenter på just den typen av hund, så kommer vi inte ifrån att av dem blir sittandes på stallet väldigt länge. Tyvärr handlar det oftast om de hundar som har störst behov av att komma ut i ett hem först. Det slår nästan aldrig fel på att det är en ung hane i ett års åldern som har ett stort behov av rörelse och lek. En hund som kanske inte fått så mkt regler och gränser i sitt liv och som nu hamnar på ett hundstall där man inte kan komma ifrån att stressen alltid är ganska hög. Precis en sådan hund som tycker det är jobbigast att sitta i en box, och inte få den stimulans den verkligen kräver.
Det är svårt att hitta hem till just dessa hundar då de flesta som söker hund från oss vill ha en lugn och inte så krävande individ att ta hand om. Raka motsatsen till det vi har. Sedan finns det vissa hundar som bara har en sådan otur när det gäller att hitta ett nytt hem. Vi har tex Edvard, en hur rar kille som helst som bara skriker efter att någon ska tycka om honom.
Edvard kom in som en ung slyngel, då hans ägare hade tröttnat på alla hans olater och hans enorma energi.
Då Edvard hade en hel del att jobba med var det bara för personalen på hundstallet att sätta i gång. Han gjorde utfall mot cyklar, joggare, hundar och bilar, vilket innebar att det var inga avkopplande promenader man tog med Edvard inte.
Efter några månaders träning började resultatet visa sig. Edvard började nu kunna gå ordentligt i kopplet förbi både bilar hundar och cyklister. Han fick också lära sig hur man uppför sig när man hälsar på andra hundar. Med dessa fina resultat var det dags för Edvard att få ett nytt hem. Han fick äntligen flytta till ett hem som han fäste sig oerhört mkt vid, men blev tyvärr ganska snabbt tillbaka lämnad pga ändrade jobb situationer. När han kom tillbaka var han mkt ledsen, men ganska snart hörde en ny intressent av sig och ville erbjuda Edvard ett hemför gott. Då vi visste hur ledsen han var förra gången han blev tillbaka lämnad var vi mkt noga med att berätta detta för att han inte skulle behöva utsättas för samma sak sorg än en gång, men en månad gick och Edvard hade en underbar tid och enligt ägaren skötte han sig exemplariskt.
Men pga att han var energisk kille valde även denna ägare att lämna tillbaka Edvard.
Denna gång började vi bli riktigt oroliga för Edvard då han slutade äta. Han var ledsen och frustrerad. Detta visade sig i att hans dåliga beteende med att jaga bilar och göra utfall mot andra hundar kom tillbaks. Det var bara för oss att ta tag i problemen igen och sätta i gång att arbeta med dem. Även denna gång svarade han mkt bra på träningen och i dag är han en skötsam hund men man blir alltid mer och mer osäker på att skicka ut denna typ av hund i ett hem då man vet att man måste släppa taget om dem men, med en stor oro över att han ska komma tillbaka då man vet hur dåligt han kommer att må utav detta.
Ibland skär det i hjärtat när man ser att hundarna faktiskt börjar tappa livs gnistan, och man undrar om man verkligen gör dem en tjänst genom att försöka gång på gång. Men samtidigt vet vi att det lika gärna kan komma en person i morgon och ringa på dörren som kan ge just den här hunden ett långt och underbart liv. Just dessa långsittare hoppas man varje dag att just den hundens matte eller husse ska ringa eller dyka upp.
Vi håller fortfarande tummarna för våran vän Edvard….
Mathias Sundin (fp) förslag på rasförbud
Skrev han det här förslaget 1a april? Var han full när han skrev det? Eller är han bara paranoid och inkompetent? Förstår ni att Svenska kennelklubben och många erfarna människor är så mycket emot honom och det här förslaget han skrivit tillsammans med någon tjomme från ett hunddagis i Norrköping, endå så är det han som har makten över det här, och hur då? Jo, genom att man röstar på hans parti, Folkpartiet. Men läs det! Och kolla vilken kategori Din hund kommer att tillhöra.
"Inför strängt licenskrav för farliga hundraser
Inledning
Det finns många vanliga hundägare som är rädda och känner sig otrygga när de är ute och
promenerar med sina hundar. Ska den där argsinta amstaffen vara i parken nu? Måste jag gå
en lång omväg för att inte bli drabbad igen?
Men i Sverige är etablissemanget överens: Det där är inget problem och om en hund är farlig
är det ägarens fel, inte hundens och speciellt inte hundrasens. Vi är av en annan uppfattning.
Självklart spelar ägaren en väldigt stor roll och en dålig ägare kan skapa en farlig hund av en
hund som annars inte hade gjort en fluga förnär. Men vi vet också att olika hundraser har
olika egenskaper. En del är hårdare, aggressivare, tuffare och helt enkelt farligare – oavsett
ägare. Några av dessa hundraser är så farliga att det inte rimligen går att försvara varför dessa
djur ska få leva, helt oreglerat, mitt bland oss. Det finns hundraser som är framavlade för att
skydda boskap mot varg och björn på den ryska stäppen. Hundar på 80 kilo som är
självständiga, misstänksamma mot främlingar och skarpa. Ändå kan precis vem som helst
köpa en sådan hund.
Problemet ska dock inte överdrivas och debatten som förs måste vara nyanserad. Det är vad vi
försöker uppnå i den här rapporten. Vi tycker det är viktigt att debattera och lagstifta innan en
allvarlig olycka inträffar. Risken är då att vi får en snabbt framtagen lagstiftning som kanske
går för långt och till och med motverkar sitt syfte.
Låt oss agera nu, när vi kan göra det lugnt och sakligt. Och låt oss få bort de allra farligaste
hundraserna från våra gator och torg innan något riktigt allvarligt inträffar.
Mathias Sundin, oppositionsråd (FP) i Norrköping
Peter Kjällkvist, föreståndare på hunddagis i Norrköping
3.1 Vad menas med farlig hund och hundras? Vilka faktorer spelar in?
Med tanke på att alla hundar har mer eller mindre utvecklade jakt och försvarsinstinkter skulle
i princip alla hundar kunna orsaka bettskador på andra hundar eller människor. Begreppet
farlig kommer därför här att tydliggöras och diskuteras med ingående och delas in i fyra
kategorier.
Som farlig (A) kommer här en hund att ses som har sådana försvarsinstinkter, skärpa,
temperament, dådkraft eller kamplust, som gör att den utan specifik träning, eller vanvård har
lätt för att uppvisa aggressivt beteende. Därtill tittar vi på hundrasens vikt för att avgöra om
ett angrepp skulle kunna medföra betydande men, eller orsaka dödsfall för en frisk, vuxen
människa.
Potentiellt farlig (B), definieras i rapporten med hundraser som av erfaren tränare med lätthet
kan tränas att angripa människor och/eller har tydlig vaktinstinkt. Därtill tittar vi på
hundrasens vikt för att avgöra om ett angrepp skulle kunna medföra betydande men, eller
orsaka dödsfall för en frisk, vuxen människa. Dessutom faller vissa brukshundar in här som i
övrigt skulle klassas i den första gruppen, men dessutom är samarbetsvilliga och mindre
självständiga.
Till gruppen (C) kommer räknas hundraser som inte nödvändigtvis vaktar, eller är lätta att
träna för angrepp. Däremot är deras kroppsstorlek sådan att om de angriper så riskerar de att
åsamka betydande skada eller t o m dödsfall. Andra hundar i denna kategori är kanske för små
för att kunna döda en vuxen människa, men har dock skärpa, dådkraft, eller annan egenskap
som gör dem potentiellt riskabla.
Gruppen (D) omfattar övriga hundraser.
3.2 Vad skulle förbud av vissa hundraser leda till?
Tanken med förbud av enskilda hundraser är att man vill ta bort de hundraser som orsakar
mest skador och otrygghet. Införandet av lagar med sådana förbud har på olika håll i världen
genomförts. I studien kommer erfarenheter från bl a Norge, Storbritannien och Kanada
redovisas.
3.3 Vad skulle hundlicens leda till?
Hundlicens har införts på olika håll i världen och det finns en poäng att belysa även dessa
erfarenheter. Redan idag finns det en typ av licenskrav inom svensk hundhållning, men den
licensen rör endast träning av bruksgrenar som skydd och Internationell prövningsordning
(IPO). Oregistrerade hundar och hundar av blandrastyp måste ha en speciell tävlingslicens om
de ska delta i tävlingar organiserade av Svenska Kennelklubben (SKK) eller Svenska
Brukshundkluben (SBK).
3.4 Vilka andra åtgärder skulle kunna användas för att öka
säkerheten/trygghetskänslan för hundägare och medborgare?
Det finns redan rådande lagstiftning som möjliggör omhändertagande av farliga hundar och
därför blir det intressant att titta närmare på hur denna lag implementeras. Andra åtgärder som
tas upp är kastrering, munkorg och koppeltvång som till stor del regleras i kommunala
stadgor.
I Hundansvarsutredningen (SOU 2003:46) går man inte in på hundraser utan koncentrerar sig
på enskilda hundar. Enligt utredningens definition lyder:”Hundar som angriper och skadar människor eller djur kallas här farliga hundar. Även
hundar som kan utgöra stor risk avses. Dock inte hundar i normal tjänsteutövning.”
I denna undersökning införs en fyrgradig skala med bokstavsbenämningar A-D, där grupp A
omfattar de mest riskabla raserna.
Kategori A
För att tillskrivas kategoriseringen A krävs att rasens genomsnittsindivid även utan träning
utgör en allvarlig fara för den som angrips, samt att den har lätt för att ta till angrepp.
Egenskaper som är avgörande för att en hund ras ska klassificeras i denna kategori kan skilja
sig något, men två huvudgrupper går att särskilja, nämligen vissa kamphundsraser och vissa
herdehundsraser (för fullständig lista, se bilaga 2).
Kamphundsraserna i denna kategori utmärks av stor kamplust. Inte så sällan kan exempelvis
en pitbull visa glädje och iver snarare än aggressivitet när den möter en annan hund av samma
kön. Släpps de ihop kan det likväl omedelbart bli blodigt slagsmål eftersom kamphunden i
princip ser den andra hunden som en kampleksak. Hundar avlade efter linjer som uppvisar
mycket hög kamplust, eller gameness som den specifika termen lyder, är väldigt snabba med
att ge sig in i ”leken” och otroligt ihärdiga och envisa. En annan egenskap som är vanlig bland
kamphundsraserna över lag är att de sällan visar tydliga signaler. De blir därmed svårlästa för
såväl människor som andra hundar. Skärpan är inte nödvändigtvis hög hos pitbull, men
däremot kännetecknas samtliga kamphundar av stor dådkraft, stort mod, ett livligt
temperament och hög grad av hårdhet.
Herdehundar brukar överlag vara väldigt självständiga och därför svårtränade. I sin
ursprungsanvändning lät man valpen växa upp inne i den kreatursflock som den senare skulle
vakta. I oländiga områden i främst Europa och Asien vaktade sedan dessa hundar flockarna
mot såväl människor, som varg och björn. De är misstänksamma mot främlingar, är hårda, har
hög dådkraft och försvarslust, låg bithämning, samt stor skärpa. Flera av herdehundsraserna
har blivit populära som sällskapshundar då deras ursprungliga arbete inte längre efterfrågas, i
fallet med pyrennéerhunden till exempel har man då ansträngt sig för att göra den mer
tillgänglig och mindre benägen att vakta och uppvisa hotbeteenden. En annan viktig sak att
nämna är deras storlek. De flesta herdehundsraser har en genomsnittlig kroppsvikt på över 50
kg och i vissa fall uppåt 80 kg.
Varghybrider är en vansklig grupp då man i stort sett kan korsa varg med vilken hundras som
helst och det inte på förhand går att avgöra vilka egenskaper som kommer att dominera.
Varghybrider som är godkända raser (saarlos wolfhound och ceskoslovensky vlcak )uppvisar
ett stort mått av självständighet och i motsats till kamphundarna en stor signalkänslighet.
Vargens försiktighet och skygghet för människor visar sig hos dessa hundar genom att de ofta
är reserverade mot främlingar. Skyggheten, självständigheten och ett stort mått skärpa gör att
varghybrider, liksom även sjakalhybrider och dingohybrider blir ytterst svårhanterliga i
samhället. Hundar där varg, sjakal eller dingo förekommer närmare än fem generationer bakåt
är förbjudna i Sverige sedan 1998.
Vakthundar utmärks av stor försvarslust och dådkraft. För att räknas till kategori A krävs även
att de visar en sådan skärpa att de utan egentlig träning vaktar hem eller flockmedlem på ett
sådant sätt att de riskerar att tillfoga frisk vuxen person livshotande skada. Därtill skall läggar
att rasen förväntas vara reserverad eller misstänksam mot främlingar.
Blandraser kan innehålla anlag från någon av ovannämnda hundtyper tillsammans med någon
annan av de cirka 300 hundraser som finns. Kombinationsmöjligheterna är helt oöverskådliga
liksom förutsägbarheten rörande mentalitet och exteriör. Såvida man inte kan styrka att
föräldradjuren till en blandraskull inte tillhör raser klassade i kategori A, exempelvis genom
att de är registrerade och har stamtavla, blir det vanskligt att klassificera dem på annat sätt.
Uppenbara undantag utgörs av hundar vars föräldrar är av dvärghundstyp (båda
föräldradjuren väger mindre än 15 kg) eller vinthundstyp.
Kategori B
Hundraser som av erfaren tränare med lätthet kan tränas att angripa människor och/eller har
tydlig vaktinstinkt. Därtill tittar vi på hundrasens vikt för att avgöra om ett angrepp skulle
kunna medföra betydande men, eller orsaka dödsfall för en frisk, vuxen människa. De
herdehundar som hamnar i denna grupp är i genomsnittligt sett inte fullt lika skarpa och
reserverade mot främlingar som de i kategori A.
Vakthundarna i denna kategori skiljer sig från dem i kategori A genom att de är mindre skarpa
och något mer tillgängliga. I övrigt så agerar de även utan att ha blivit tränade om någon gör
intrång på det egna reviret. De flesta brukshundsraserna, flera vallhundsraser, samt mastiffer
har sådana vaktinstinkter att de placerar sig i kategori B. Flera av dessa raser har också
benägenhet att visa aggression mot hundar av samma kön.
Brukshundar, samt de vallhundar är genomgående bland de mest lättränade hundar som finns.
Rena vallhundsraser som bordercollie, shetland sheepdog, australian shepherd, kelpie,
working kelpie, australian cattledog och bearded collie kan vara nog så misstänksamma mot
främlingar, men vanligtvis saknas skärpan och dådkraften, samt storleken för att de ska
tillfoga en vuxen frisk människa någon betydande skada. Däremot uppvisar många
vallhundsraser som även används i brukstävlingar såväl starkt resursförsvarande, viss skärpa,
stor kamplust och hög dådkraft. Den belgiska vallhunden malinois är urtypen för denna
sammanfattning. Byggd som en lättare schäfer och med liknande egenskaper, fast kvickare i
temperamentet och behäftad med långt färre ärftliga sjukdomare, har denna hundras etablerat
sig mer och mer som polishund i många länder. Vidare har brukshundarna och vallhundarna
det gemensamt att de i ännu högre utsträckning än andra raser behöver arbeta för att må bra
och inte utveckla olika stressbeteenden. Hundar i denna grupp är sådana som kan lämpa sig
för hundsporter innehållande skyddsmoment.
Kategori C
Hundraser som inte nödvändigtvis vaktar, eller är lätta att träna för angrepp. Däremot är deras
kroppsstorlek sådan att om de angriper så riskerar de att åsamka betydande skada eller t o m
dödsfall. Bland dessa finns några vinthundar och några större raser. Andra hundar i denna
kategori är kanske för små för att kunna döda en vuxen människa, men har dock skärpa,
dådkraft, eller annan egenskap som gör dem potentiellt farliga. Bland dessa finns vissa
brukshundar och vallhundar.
Kategori D
Övriga hundraser. Bland dessa finns bland annat taxar, terriers, dvärgschnauzers och
dvärgpinschers som ofta har ett hett temperament och låg bithämning. Resultaten av dessa
hundars bett kan dock svårligen bli livshotande för en frisk vuxen människa. Däremot är de
liksom alla hundar i behov av aktivering, sällskap, sovplats och viss vardagslydnad.
5.4 Andra åtgärder mot aggressiva hundar
Dagens lagstiftning i Sverige är till stor del ett resultat av den statliga utredningen (SOU
2003:46) kallad Hundansvarsutredningen. I utredningsarbetet fokuserade man särskilt på
hundar som användes av kriminella personer och vanvårdade hundar. Hundar som används i
hundslagsmål faller in under begreppet om kriminella personer, men eftersom lagrum om
hundslagsmål faller in under djurskyddslagen och brottsbalken prioriterades inte denna fråga i
arbetet.
Hundansvarsutredningen slog fast att strikt hundägaransvar även fortsatt bör gälla. Vidare slås
fast att ca 80 procent av alla hundar är registrerade och förslagsvis borde få information om
hundhållning hemskickad.
Omärkt hund utan ägare registrerad i centrala register föreslogs kunna omhändertas av polis
oaktat om den utgör fara eller ej. Kontroll av märkning ska kunna utföras av polis på alla
hundar som påträffas på allmän plats.
Hundar som skadat eller uppenbart riskerar att skada ska
åtgärder är tillräckliga för att se till att den inte orsakar skador eller avsevärda olägenheter”
”om inte mindre ingripande(SOU 2003:46) kunna tas omhand av polisen. Sådana hundar ska riskbedömas och därefter
fattas beslut om återlämnande, omplacering eller avlivning.
Även ett tillägg i 29§ djurskyddsförordningen föreslogs, med lydelsen att hundar som
förväntas nedärva okontrollerbar aggressivitet inte ska få gå i avel.
Grovt olämpliga personer ska av polismyndigheten kunna beläggas med förbud mot att inneha
hund. Som grovt olämplig ska en person ses som till exempel använt hund som vapen vid
misshandel.
Slutligen föreslogs även en skärpning av kraven för tillsyn så böter ska kunna utdömas om
någon genom uppsåt eller grov oaktsamhet eftersätter tillsynen på sin hund. Den tidigare
lagstiftningen gällde bara om hunden dessutom var farlig (se bilaga 4).
Bedömning av en hunds farlighet är även efter Hundansvarsutredningen en ganska ojämn
process. Ojämn eftersom det inte finns någon given metod som används i Sverige för att fälla
avgörandet och att det därför sker på många olika sätt. Bedömningen ska göras om hund
skadat eller uppenbart riskerar att skada människa eller annat djur. Det man vill ha svar på är
om hunden tillsammans med ägare kan ”förväntas orsaka skador eller avsevärda olägenheter i
framtiden.”
Förutom förbud mot att inneha hund och möjlighet att omhänderta och avliva hund finns
möjlighet för polis att förelägga enskilda hundar med munkorgstvång och/eller koppeltvång
då de framförs på allmän plats. I andra framför allt anglosaxiska länder förekommer tvång på
att kastrera eller ekonomiska incitament vid försäkring för detsamma, dock ej i Sverige.
6.3 Licens
Förlagor till en licens av ”körkortstyp” det vill säga en licens som kräver att man kan visa att
man tillgodogjort sig vissa kunskaper såväl praktiskt som teoretiskt har denna undersökning
inte kunnat finna.
Restriktioner finns i Sverige för bland annat människor som dömts för djurplågeri. I Tyskland
ingår vissa våldsbrott bland de omständigheter som diskvalificerar en person från att få
tillstånd för att inneha vissa hundraser. Därtill ska människan genomgå ett psykologiskt test
innan tillstånd utfärdas. På många håll innebär licensen i praktiken bara en registrering, som
för vissa hundraser och okastrerade hundar kan vara dyrare än för andra hundar som anses
mindre farliga.
Ett problem på de ställen som har infört licenskrav är att så många nonchalerar kravet och att
överträdelsen så sällan beivras. Liksom i de fall där specifika rasförbud införts har man höga
omkostnader men för få resurser för att göra så att lagen efterlevs. Ett alternativ till denna
slutsats kan vara att lagarna formulerats på sådant sätt att polisen eller annan myndighet som
är ansvarig inte kan använda lagen verkningsfullt.
En annan försvårande omständighet är att ett mer innehållsrikt ”körkort” skulle ställa krav på
utbildning, utbildare och den myndighet som utfärdar. Möjliga instanser för examination och
utfärdanden skulle kunna vara polis, eller djurskyddsinspektörer i Länsstyrelsens tjänst.
Utbildare skulle också kunna godkännas av samma instans och verka inom SBK, vara
anslutna till Sveriges hundpsykologers organisation IMMI, eller privat.
Det är den här undersökningens mening att samma typ av licenskrav inte är relevant för alla
hundraser. Med utgångspunkt i diskussionen om farliga hundar föreslås en fyrgradig skala för
hur licenser skulle kunna se ut. Licensen bör gälla för hundägare och en specifik hund.
Examination bör innehålla såväl praktik som teoretiska element. Förslag till fullständig och
detaljerad licensutforming ligger utanför denna undersöknings syfte. Däremot ska en första
ansats föreslås.
Utifrån den tidigare gruppindelningen följer här kunskapskrav som bör vara rimliga för de
olika nivåerna (För indelning av raser i de olika grupperna se bilaga 2).
D
Gruppen D omfattar hundar som inte har sådana fysiska förutsättningar att de med bett kan
åsamka livshotande skador på en frisk vuxen och/eller att deras mentala egenskaper gör dem
mycket obenägna att bita och/eller mycket tillgängliga.
Exempel på raser är samtliga spanielraser, setterraser, stövare, dvärghundraser, taxar, mindre
terrierraser, samt alla retrieverraser utom Chesapeake Bay Retriever.
Inget licenskrav ska finnas på hundraser i denna kategori.
C
Gruppen C omfattar flera stora hundraser som emellertid inte vaktar, här finns även flera
vallhundsraser och bruksraser som är mindre och som inte har sådan skärpa att högre
klassificering är befogad.
Inget licenskrav i denna kategori heller, men ägare bör uppmanas att utbilda sig för att bättre
kunna hantera sin hund.
B
Gruppen B omfattar brukshundar med uttalad vaktinstinkt, här finns även hundar av
mastifftyp, samt vissa herdehundar.
Ska endast få ägas av myndig person. Vidare bör inte personer som dömts för våldsbrott, brott
mot djurskyddslagen, eller tillfängelse i mer än ett år kunna få licens för dessa hundraser.
Därutöver ska hund i kategori B genomgå mentalbeskrivning innan den blivit två år. En
otillgänglig hund med mycket rädsla och aggressivitet bör få möjlighet att göra om testet
tidigast efter sex månader, men inte senare än ett år. Har den inte blivit mer stabil, eller ny
beskrivning inte genomförts inom utsatt tid, ska den avlivas (För omdömen vid
mentalbeskrivning se bilaga 5).
I övrigt ska samma kunskapskrav gälla som för grupp C, liksom krav på ansvarsförsäkring.
A
I denna grupp ingår hundar som används i hundslagsmål, samt väldigt farliga vakthundar och
herdehundar. De utgör livsfara för sin omgivning och det finns ytterst få skäl till varför man
ska kunna hålla en sådan hund. Licens av klass A ska krävas för att importera, avla på, köpa,
äga, sälja, eller skänka. I Sverige nu levande hundar av dessa raser ska oavsett ålder snarast
genomföra mentalbeskrivning enligt samma principer som hundar i grupp B. Dessa hundar
ska fram till dess att mentalbeskrivning genomförts med önskvärt resultat vara belagda med
strikt koppeltvång och munkorgstvång när de befinner sig utanför hemmet, eller tomt eller
rastgård som de inte kan ta sig ur.
Licens för hund av A-klass ska kunna fås för den som kan göra gällande att särskilt behov av
sådan hund föreligger. Sådant behov ska vara relaterat till arbete som hunden ska genomföra.
Exempel på när sådan licens ska kunna utfärdas är där hunden används av vaktbolag, eller av
lantbrukare som vill skydda sin boskap mot björn, varg och lodjur.
I de fall licens utfärdas ska det ske enligt samma ordning som följer av grupp B, med tillägg
att licensierad person måste vara över 18 år och ha genomgått utbildning rörande vakthund
eller herdehund med godkänt resultat.
En problematisk fråga man måste ställa sig här är vilka krav som ska ställas på andra personer
än ägaren som tillfälligt tar hand om en hund, eller rastar den.
För hunddagis och pensionat finns redan omfattande kunskapskrav och djurskyddsinspektör
utfärdar godkännande i det enskilda fallet.
Blandraser
För hundar av blandrastyp bör man främst ta hänsyn till den högst klassade inblandade rasen.
I de fall man inte med säkerhet kan avgöra om det exempelvis är amerikansk pitbull, eller
amerikansk ataffordshireterrier, ska utgångspunkten ligga i att hänföra den enskilda hunden
till den högre klassificeringen."
Ups and downs
Åter igen vill jag be om ursäkt för en kass uppdatering. Anledningarna är att vi verkligen har så sjukt mycket att göra nu sista veckorna, blogg.se har krånglat och krånglar fortfarande lite, en hel del förberedelser inför studenten, men de främsta anledningarna har varit att min kia visat beteendeförändringar som liknat en smygande livmoderinflammation men som inte var det som tur! Utan bara en ganska så kraftig påverkan på skendräktighet skulle jag vilja säga det som. Sen när hon blivit normal igen så har min älskade kanin insjuknat.. i helgen svävade hon mellan himmel och jord kan man säga, en riktigt jobbig lördagsdag/natt var det. Men hon verkar vara på bättringsvägar nu min 9åriga fighter! Klarar hon sig blir jag innerligt lycklig. Så ni förstår att bloggen hamnat lite vid sidan om.
Jag har ju lovat att lägga in Mathias Sundin förslag på rasförbud, där han katerogriserar ALLA typer av hundar i olika nivåer iprincip. Den lägger jag upp ikväll LOVAR jag!
kraam på er
/ Nathalie & Kiia
