ItsMeandmyDog

Hej! Hoppas ni haft en bra helg. Min helg har varit realtivt lugn faktiskt. Men det är gött det med. Nu sitter jag här och käkar hemmagjord pizza och myser ner mig i min pläd och ska blogga lite.
Jag tänker inte fortsätta prata på om mig själv här nu utan ska istället fortsätta med allt de andra :)
Detta inlägg må vara ett utav de viktigaste.


-Förstå nu att de s.k kamphundarna inte avlades fram för att vara aggressiva mot människor. Tvärtom, dem hundarna kunde man inte hantera och dem förlorade även "matcherna", det var alltså ett icke önskvärt beteende. keeep on reading så förstår ni vad jag menar!

Under dessa hundfighter så krävde människorna väldigt mycket utav dem. Ex:


1. För att orka med ett så långt och intensivt kraftprov, som en hundkamp utgjorde som kunde hålla på i timmar, måste hundarna vara konditionsfenomen.

2. För att kunna kämpa vidare mot utmattning, skador/blödningar och den andra hundens dominans, krävdes en speciell egenskap "gameness". "Gameness" är svårt att översätta och är vanligtvis missförstått.Till att börja med har det inget alls att göra med aggressivitet. "Gameness" innebär att viljan att inte ge sig är starkare än önskan att ge upp inför trötthet och skador.Denna egenskap gör att pitbull terriern aldrig ger sig även om det skulle innebära att den själv går under.Det är denna egenskap som skattas så högt bland pit bullanhängare över hela världen och som andra hundraser sällan ens kommer i närheten av.

3. Slutligen för att kunna handskas med en pit bull under kamp, då hunden var mycket upphetsad,stressad och kanske även skadad, krävdes en hund med en osedvanlig nervstyrka och vänlighet mot människor. Vänlighet mot människor var ett stort krav och aggressivitet mot människor tolerades inte. (Ni kan ju också här tänka på att hundar reagerar instiktivt "aggressivt" när dem har ont någonstans) Men hunden skulle trots all smärta vara lydig och vara god mot ägaren. En sund pitbull biter normalt aldrig en människa ens i en sådan situation.Om man således sammanfattar karaktären hos en pitbull terrier kan man säga att den är ett konditionsfenomen som aldrig ger upp och som besitter stor mental och fysisk styrka samt är ytterst vänlig mot människor.

Såhär säger Rasbeskrivningen

En amerikansk pitbullterrier är en mellanstor atletisk hund med kort hårlag, och med ett öppet och tillgängligt temperament. Hunden är i motsats till exempelvis en Rottweiler en förarvek hund, vilket i enkel översättning betyder att den inte är hård i temperamentet. Det är en människokär hundras mycket tack vare avelsarbetet som i århundraden sållat bort aggressiva hundar. Det gick helt enkelt inte att hantera en aggressiv hund i kampsammanhang, och aggressiva hundar i sin tur brände sitt krut i förtid i matcherna och förlorade.

Under åren av denna selektiva avel så har man fått fram en hundras som inte har bitvillighet mot människor, och i de fotspåren används många hundar idag som så kallade "nannydogs", på sjukhus och äldreboenden pga. sin tillgivenhet. Helen Keller hade en pitbull som servicehund under tidigt 1900-tal.

Rasen är aktiv och arbetsvillig, skärpan är normalt låg och kamplusten hög (vilket betyder att den inte är aggressiv men har en envis kämparglöd). Typiskt är även en hög dådkraft och skottfasthet. Vissa individer är påtagligt envisa. Rasens historia som en allt i allo-hund präglar den än i dag då en APBT kan göra väl i från sig inom så skilda områden som lydnad, traditionellt bruksarbete, weight pulling och agility. Därför tycker jag min hund är en utmärkt all-around hund :) (jag skulle kunna använda kia till precis allt, för hon är lika varierad och anpassningsbar som jag själv hihi) På många håll i världen används rasen för vildsvinsjakt. Hunden spårar upp grisen och håller sedan fast den i örat eller trynet. Denna jaktform är inte tillåten i Sverige. Pga. sin höga aktivitetsnivå, styrka och uthållighet samt den arbetande hundens temperament behöver den en mycket kunnig och engagerad ägare.

I Sverige går det inte att meritera sin hund inom bruksgrenar då den inte är godkänd som ras av SKK (eftersom att dem anser att en APBT är en blandras). Men i många länder så som USA finns den i toppen av de flesta utmaningar den ställs inför. Den används av polis, väktare, SAR-hundar (räddningshundar) och är mycket väl lämpad för detta tillsammans med en kunnig förare, då hunden har en stor arbetspotential och vilja.

Hunden är avlad under århundraden efter prestation, i motsats till utställningshundar som avlats efter en förutsatt mall. Detta har i sin tur gett en vidare bas för vad som är tillåtet i fråga om färger, vikt etc. Generellt kan man dock säga att en pitbull ligger i spannet mellan 14-28 kilo för en hane, och 12-25 kg för en tik.

När det gäller hundens fysik och utseende så har ADBA (American Dog Breeders Association) en standard som de flesta kännare av rasen tycker är den som är närmast "originalet".

Situationen idag

I Sverige har vi flera lagar som skall stävja osund hundhållning eller lidande, vilket i sin tur sätter käppar i hjulen för dem som fortfarande anser att hundarna skall avlas som de gjorde förr, med aggressiv-kamp som enda kriteriet för vad som är en bra hund. Vilket egentlgien är ännu värre.Vissa idioter som inte har kunskap om hunden eller dens historia avlar inte ens så dumt som människorna gjorde på 1800 och 1900-talet gjorde. För då avla dem ju på dem som hade stor "Gameness" och som inte var aggressiva mot människor. Men idag finns de oseriösa mönniskor som avlar på hundar som visat aggressivt beteende mot både djur och människa och tror att det är just gameness. Vilket är FEL. Allting handlar om pengar, inte folknöje som det var då. Vissa säger att hundslagsmål inte förekommer i Sverige idag. Men det är också fel. Det är förbjudet i Sverige ja, men det förekommer visst, fast inte offentligt. Till och med i min stad så förekommer de. Dem kan ingenting om hundar, utan har tikarna som kassakor , har en valpfabrik hemma samt har hundarna som kukförlängare. Det är det vi måste få stopp på.



I vissa länder är hundkamp fortfarande lagligt. (Exempelvis flera länder i Balkan och öststaterna). Något som dock också bidragit till situationen vi har idag är medias mytbaserade rapportering av hundtypen. När de första hundarna togs in i Sverige var det relativt tyst om rasen i flera år och ingen visste egentligen vad en Pitbull var för ras. Då var det Rottweiler som stog i fokus som mördarhund, och Schäfer också på 80-talet för den delen. Idag har alla kunskapen om att varken rottis eller schäfer är farliga hundar i rätta händer. Varför då göra samma misstag med våra pitbulls och staffar? Vilken hundRAS som helst kan bli aggressiv i fel händer, det är skit lätt att få en hund till att bli aggressiv.
Iallafall,  detta ändrades över en natt när media i USA visade hur en "animal controle officer" blev biten av en hund som skulle omhändertas. Det spreds som en löpeld i media över hela världen, och det blev "macho" att ha denna hundtyp när den porträtterades som grym. Ja som jag sa, en kukförlängare.

Aveln av hundar har sedan spårat ur för att mätta efterfrågan, och folk utan kunskap om avel såg och ser fortfarande chansen att göra en snabb hacka svarta pengar genom att förse köparna med hundar. Man avlade/avlar på hundar utan känd bakgrund, utan stamtavla eller registreringsbevis och detta innebar att man även plockade in hundar av andra raser än Pitbull, men sålde avkomman som "pitbulls". Detta i sin tur förde naturligtvis med sig att man inte visste något om eventuell sjukdomsbild bakåt på hundarna man valde att avla på. Man förde även in hundar i denna veva med osäkert temperament som det aldrig borde ha avlats på överhuvudtaget, och när personer utan hundkunskap köpte hundar för att vara "tuffa" så slog detta givetvis bakut och incidenter började hända allt oftare. Vissa har även i denna cirkus medvetet korsat in Rottweiler och andra utpräglade vakthundar i den såkallade "kamphunds aveln", allt för att få en vassare hund.
Blandar man pitbullen som i åratal avlats för att inte bita människor och som har en utpräglad arbetsvilja och mod, med hundar avlade för vakt/skärpa och bitvillighet, så går det garanterat snett om man som ägare till denna hunden är okunnig. Hundarna säljs trots denna okontrollerade avel utan historik och kontroll, som "Renrasiga pitbulls" av folk som endast har som mål att tjäna pengar. Man har alla möjliga konstiga argument till varför hunden ej är registrerad, och lämnar en handskriven lapp, om ens köparen får det som garanti på att hunden är en pitbull.

Som tidigare nämnts så hamnar ofta dessa blandrashundar på löpsedeln om något händer, men de benämns som Pitbulls, mördarhundar etc. Sanningen är dock den att av alla hundar som det skrivs om i media är 99 % från denna avel, d.v.s. hundar utan verifierad bakgrund, utan registreringsbevis och stamtavla. Av alla hundar i Sverige idag som skulle klassas som "kamphundar" eller "Pitbull" av allmänheten, så är det 4-500 av dem som är renrasiga registrerade hundar. Resterande som uppskattas till 2 000 - 3 000 är hundar utan härkomst, d.v.s. blandraser. Situationen som den är idag har gjort att hundar hamnar oftare i polisens blickfång, omhändertas och avlivas. Värst är detta i landets tre stora städer, med Malmö som utmärker sig mest. 



Förstår ni lite mer nu?  Det här är arbetande hundar med mycket energi, som behöver få utlopp för sin energi både fysiskt och psykiskt för att må bra. Den har terrier i sig, och alla vet att terriers är envisa och väldigt snabbtänkta och egensinniga. Så det gäller att va minst lika envis själv, ha tålamod och ligga ett steg före när man har och göra med en terrier. Hittar man inte på uppgifter (!!!) till dem , så hittar de på uppgifter själva. Rasen är otroligt tillgiven och har långt tålamod, därför går dem så bra ihop med barn och därav namnet nannydog. 


Sen en annan sak jag tänkt på sjukt mycket är att Engelsk Staffordshirebullterrier som är grymt nära släkt med pitbull och amstaff, bara att dem är mindre. Har ni inte tänkt på att det ALDRIG står något om dem i media? jag har nog aldrig sett en artikel där det står att en Engelsk stafforshirebull terrier gjort något. Varför? dem har exakt samma bakgrund, egenskaper och temperament. Jo, för det är endast seriösa människor som kommer åt eng staff på grund utav att dem ligger i en betydligt högre prisklass. Dem kostar nog minst 15000 medans du som är oseriös kan sälja en hund för 2000kr som "pitbull" förstår ni? Sen ska vi inte glömma media. Tidningarna överdriver mycket för att dem självklart vill få flest läsare/köpare och tävlar med sina konkurrenter. Då skriver dem pitbull, även om det inte finns en gnutta pitbull i dem, bara att dem ser ut så i utseendet.  Jag skulle aldrig stödja hundfighter, aldrig. Jag är så mycket emot det de bara går att bli. Men det är inget fel på ras. Utan isåfall individ och ägare. För övrigt vill jag bara säga att deras kamphistoria skär i hjärtat på mig. Hur kan man som människa vara så grym och egoistisk? Både mot djuren som blev offer och mot hundarna som utförde de här. Riktigt brutal och tragisk historia.

hmm.. undra om jag missat något? vill inte skriva så mycket mer, så ni inte hinner somna innan ni kommit till hälften. Men ni som läst allt är minst sagt gryma!:)

Snart tar jag upp alla myter. Tror ni känner igen den här " jaaa men pitbullens käkar låser sig! Det säger väl allt om att den borde förbjudas!"  
 

/ Nathalie & kiia
 

Råttor fanns det gott om i dåtidens England, och hundarna som folk hade råd att hålla som husdjur höll ofta efter dessa med bravur. Ur detta mynnade en annan sport bland underklassen, Ratting. Det gick ut på att små hundar, företrädesvis hundar av terriertyp, släpptes ned i en ring eller grop med råttor, varvid den skulle bita ihjäl så många av dessa som möjligt på tid. Sporten vann popularitet och fotfäste snabbt, så att varenda pub med självaktning var tvungen att ha en egen pit. Två av de vanligare terriertyperna vid denna tid var Black and tan Terrier också känd som Manchester Terrier, samt English White Terrier. Man vet inte med säkerhet vem som började avla dessa terrier med bulldoggarna, men det fick snabbt fotfäste i bland annat Staffordshire. Man lät hundar slåss på de gamla tjurhetsningsarenorna och överallt där folk kunde samlas som jag skrev tidigare. Med tiden letade sig även denna sport in på pubar och värdshus där man kallade arenan för pit, efter den populära sporten rattings gropar, och kallade matcherna för Pitting. Hundarna började således kallas bland annat Pit dog och Pit bull dog.

Med tiden gav aveln i Staffordshire resultat och dessa hundar vann oftare matcherna mot hundar från övriga landet, vilket gav dem bra rykte i hundkampssammanhang. Folk avlade mer och mer på individer som vunnit, och hundarna från gruvdistrikten i Staffordshire var snart de dominanta och vann näst intill allt. Under hela denna tid som aveln hade pågått, så försökte folk klara sig själva så gott de kunde och många tog chansen att emigrera till USA dit man även tog med sig sina hundtraditioner. En hamnstad som utmärker sig var Western Hampshire dit många emigranter från England kom. Hundkamperna och aveln av hundarna fortsatte, för att sprida sig vidare över kontinenten allt eftersom folk befolkade USA. Med tiden så har den amerikanska varianten blivit lite större än den engelska motsvarigheten. Många, för att inte säga alla amerikanska kamphundar, härstammar från England och Irland. En av de mest kända tidiga amerikanska hundarna var Lloyd's Pilot som ägdes av Cockney Charlie. Den hunden kan spåras tillbaka via stamtavla till många av dagens renrasiga pitbulls. 

 Här har ni en bild på Cockney Charlie och hans hund Pilot, bilden härstammar från 1880 talet.

En av de först avbildade hundarna från denna tid hette Trusty och vann 104 raka matcher utan förlust. Hunden ägdes då av "Lord Camelford". Trusty blev så pass känd att en bild av honom publicerades år 1806 i en tidning, nämligen The sporting magazine Denna bild är den första kända av en "Bull & Terrier korsning". Hunden köptes förövrigt senare av Jim Belcher som var en känd Boxare på den tiden, och hunden bytte namn till Belcher efter ägaren.

Lloyd's Pilot som ägdes av Cockney Charlie & Crib ägd av Louis Krieger. Bägge dessa hundar låg runt 28 Pounds i vikt, Dvs. 13-14 kilo. Pilot & Crib möttes i en match i Louisville 1881 med domaren William Harding som hade hand om The police Gazette. (Vilket visar att det var en erkänd sport även bland myndigheterna). Matchen pågick 1 timme och 25 minuter innan Pilot vann matchen. Några fler importer som var kända vid denna tidpunkt var Lloyds Paddy, Pat & Rafferty och dessa hundar kan som sagt spåras i flera Pitbull-stamtavlor idag. Kända engelska linjer är exempelvis: Corvino, Deliant, Farmer, Feeley & Tudor. Kända irländska linjer är exempelvis: Colby, Corcoran, Gas House, Lightener & Semmes. Under senare delen av 1900-talet var bl a Jeep, Hammonds, Chinaman och Sorrels linjerna uppskattade.

De första amerikanska pitbullterrierna togs in till Sverige så sent som 1988.(Bullybob & Tommys Blaze) Dessa härstammade från England där uppfödaren Ed Reid 1976 importerade de första amerikanska pitbullterrierna till England från USA. 1989 kom en Nellis Tug-tik också från England och 1991 importerades Hagens Sheeba från Norge. I början på 1990-talet importerades det 4 st hundar från Sydafrika. (Bob Riot, Zelda, Warlock & Dayan)



Jaa.. Tänk va mycket information de finns som folk med fördomar inte tänker på. Jag kan lova att det kommer ännu mer detaljer! och ju mer detaljer, desto intressantare mina vänner.

American Staffordshire Terrier härstammar från hundar som tillkom för att i huvudsak hantera och hålla fast boskap. Talrika avbildningar av dessa hundar finns på brittiska tryck från sent 1700 tal och tidigt 1800 tal. De är till förvillelse lika dagens Am Staffar, hundarna tillkom genom naturligt urval. Det var de hundar som lämpade sig bäst för uppgiften som användes i aveln. Från dessa hundar härstammar också den engelska bulldoggen som numera inte alls ser ut som den en gång gjorde.

Konstmörning av kött genom hundbitning av slaktboskapen var tidvis påbjuden i lag under 1700 talet. Genom stressning av kreaturen höjs bl a vätskehalten i köttet och det bryts ner fortare än det annars skulle göra. Detta var önskvärt i en tid då dagens kylteknik inte fanns och slaktprodukten omedelbart skulle användas. Efterhand kom man på att man kunde hetsa särskilt framgångsrika hundar mot tränade tjurar vilket blev något av ett folknöje. Man hetsade också dessa hundar mot kedjade björnar, apor, grävlingar och andra hundar. Kom nu ihåg att det var endast mot djur dem hetsades mot, INTE MÄNNISKOR.

Detta folknöje som numera i de flesta länder betraktas som rena barbariet fick efterhand opinionen mot sig i England och förbjöds enligt parlamentsbeslut år 1835. En del av hundarna utvecklades därefter till dagens Engelska Bulldogg, en del ingick i Bullmastiffen. Andra blandades i någon mån med Terriers och användes för olagliga, organiserade hundslagsmål på undanskymda platser. Så tillkom Staffordshire Bull Terriern. Ur dessa Engelska hundslagsmålshundar utvecklades Bull Terriern genom ytterligare inblandning av Terriers och Bull Terriern blev så småningom en ren sällskaps- och utställningshund.

Med brittiska immigranter kom den engelska hundslagsmålshunden till Amerika under 1800 talet. Där utvecklades den till en något större hund, sannolikt genom inblandning av bland annat den skotska Blue Paul Terriern, som numera är utdöd. I Bostontrakten bedrevs urval på färg och inblandning av bl a Fransk Bulldogg varigenom Boston Terriern skapades. De större hundarna, som användes som sällskaps-, familje- och gårdshundar som skydd mot både två- och fyrbenta rovdjur och även till hundfighting kom att kallas American Bull Terrier, Yankee Terrier eller American Pit Bull Terrier. Dessa hundar kom att betraktas som Amerikas nationalras och blev synnerligen populära. De förekom i filmer som "Little Rascals" och "Our Gang" och de prydde framsidan på tidningen Life ett antal gånger och de var USA's symbol på värvningsannonser för den amerikanska krigsmakten under första världskriget.

Ett antal uppfödare och ägare av nationalrasen önskade under 1930 talet ställa ut sina hundar på den amerikanska kennelklubben AKC´s utställningar och de lyckades efter åtskilligt arbete få AKC att erkänna rasvarianten vars namn blev Staffordshire Terrier 1936. Samma år hade rasklubben, som vi betraktar som rasens moderklubb, The Staffordshire Terrier Club of America (STCA) bildats. Under 1940 talet upphörde bruket av Staffordshire Terriern som slagsmålshund i Amerika. År 1960 öppnades stamboken för en tid av tre år, och valpkullar vars föräldrar hade de rätta egenskaperna släpptes in. Orsaken var den att många av de bästa och mest typiska hundarna stod utanför AKC och man ansåg sig behöva påfyllning av avelsmaterialet. Trots detta anses dagens Am Staff i allt väsentligt härstamma från ca 15 hanhundar och ca 25 tikar.

1974 ändrades rasnamnet till American Staffordshire Terrier emedan AKC nyligen hade erkäntden engelska varianten som
kallades Staffordshire Bull Terrier. 1988 ändrade moderklubben namn till American Staffordshire Terrier Club of America (ASTC).

I slutet av 1980 talet kom Am Staffen till Finland och visades bla i Sverige på Stora Stockholm. Den första svenskägda Am Staffen med FCI godkänd registrering och med utställningsresultat som finns med i SKK's dator var Admiral von schwarzkopf, uppfödd av Torbjörn Bang Röd och Hilde Bråthen, Porsgrunn Norge och ägd av Ann Kilsund, Nossebro.
Admiral Schwarzkopf föddes 24/12 1990, han var efter Ch Chico vom Eisplats under Ch Schallers Baccara. Han blev Svensk
Champion i maj 1993 och Internationell Champion i juni 1994.

Hans kullsyster Attraction At Lewi's togs in 1991 av Lena Sommerfeld-Ulff. 1994 importerade kennel Sugar Daddys - Adrian Hardon, tiken Thorngrens Absolutely Divine som var den första USA importen. Därefter importerades Am Staffar av kennel Mic Mac - Jan och Ann Rode, kennel Zican´s - Patrik Cederlöf samt kennel Tercha´s - Ludwig Tercha och därmed var den svenska Am Staffaveln var igång. 1995 bildades Svenska Am Staff Klubben som är rasens företrädare i Sverige. Grundare till klubben var Jan och Ann Rode, Lena Sommerfeld-Ulff och Adrian Hardon.

Heeej!

Jag har suttit och skrivit massa om domesticeringen på varg/hund, men har även letat korrekt fakta överallt för att dubbel checka så jag inte sitter och snackar skit här. Man vill ju inte dela med sig av okorrekt fakta :) men det mesta var helt rätt.. så de va lugnt!  Jag vill nämligen börja i grund och bott med att förklara vissa saker, för lite längre fram i bloggen kommer jag dra praraleller, till vad som kan va anledningen till många utav dagens problem med dagens hund,genom att blicka tillbaka ända bak till domesticeringen. Vissa saker kommer ni tycka är helt självklara, det vet jag. Men jag riktar inte den här bloggen till endast  hundkunniga, utan till alla som vill lära sig eller är intresserade, vare sig hög eller låg kunskapsnivå. Nu slår jag ihop faktan med egna ord!

Det är förhoppningsvis ingen nyhet för er att hunden (Canis lupus familiaris) härstammar från varg (Canis lupus).  Genom fynd och DNA kan man sedan 1993 konstatera att hunden är en underart till varg. Det va nämligen inte så jätte längesen man trodde att hunden var en egen art. Men framtill -93 fick man svart på vitt tack vare DNA veta att hunden är en underart. Många forskare ställde sig fråga: "  Är det möjligt att alla dessa raser härstamar från en enda art (vargen) när raserna skiljer sig åt så otroligt mycket, både i egenskap och utseende"  
Den stora variationen har lett till vissa forskare  till att anta att olika raser måste ha haft olika  ursprungsarter. Men nyare forskningen är otvetydig : Den molekylära släktskapet visar att vargen är den enda upphovsarten.

Hur blev domesticeringen till? Varför valde vi vargarna? eller rättare sagt, varför valde vargarna oss?

Förmodligen drogs vargarna till människornas boplatser för att dessa erbjöd skydd och slaktavfall till föda. När människan väl fick dem mer tama så  måste de haft stor nytta av vargarna, då de kunde få hjälp vid jakt,
både vid själva jagandet och att upptäcka byten, vargarna höll andra rovdjur på avstånd från
lägret och varnade vid fara. Dessutom var vargarna människornas slasktrattar, om ni tidigare
undrat varför eran hund äter all möjlig och omöjlig skit så vet ni det nu! 

*Sen måste jag också tillägga nått som är OERHÖRT viktigt för er som inte vet, att vargar är sociala flockdjur. Det innebär att dem lever flera stycken i en flock. Där alfa hanen och alfa honan dominerar och bestämmer. Varje flock medlem har uppgifter. Få in det i huvudet forever nu. Hundar härstammar från vargen och vargen hade uppgifter!!!!!! ha det i åtanke hela tiden, så underlättar det för både din förståelse för din hund och och din hund. 

Vargars och hundars sociala system innefattar en hierarki – med andra ord, en typ av system där vissa djur har högre rangordning än andra. Status påverkas av ålder, kön, prestationer och färdigheter.Hierarkins syfte är att bibehålla ordningen, minimera konflikt och främja samarbete mellan gruppmedlemmar. Individers ställning inom hierarkin baseras på resultatet av interaktioner mellan individuella hundar och andra flockmedlemmar.Hundar mår bra i den lilla sociala grupp som kallas flock. Hundflockar är hierarkiska och har en stark gruppidentitet: varje individ har en rang, och det finns starka lojalitetsband inom gruppen. En hund är alltid medveten om sin egen rangordning i förhållande till de andra individerna i gruppen. (Det märker jag ex. på min egna hund om en "ny" människa eller hund är hemma hos oss flera dagar i streck att min hund är lite osäker om vart i rang dem "nya medlemmarna" ska stå, därför testar och visar hon dem nästan hela tiden i början). Hundar etablerar denna hierark i bland annat  genom "aggressiva" (som vi uppfattar de som) lekar som innefattar dominans och underkastelse. I det ideala fallet hjälper den här sociala strukturen hos hundar av dominans/underkastelse till att undvika konflikt och att upprätthålla social stabilitet.

Du och dem som bor med  din hund är dens flock. Du är alfa hane/hona - flockledare. Din hund är följare.

- Tillbaka till domesticeringen.  Människan använde ju hunden/vargen i olika syften. Ex för att vakta, valla, jaga osv. Därav raserna vi har idag. Dagens hundar togs fram för ett syfte från första början. Sheetland sheep dog exempel, användes bland annad för vallning. Men det betyder inte att en shetland sheepdog MÅSTE få valla får idag för att den ska må bra . Däremot behöver den få stimulans på något annat sett,  det behöver inte vara just vallning som den användes för i början. Men eftersom den vallade, så kan ni själva tänka er att den behöver. (precis som alla andra raser)

När jag var på en föreläsning om DNA molekylärgenetik och hundavel/sjukdomar med Nicolette Salmon Hillbertz (forskare och husdjursargonom, som jag kommer berätta en del om i framtida inlägg)  så berätta hon mycket om Rodesian Rigdeback eftersom hon är uppfödare på just den rasen.

Rodesian rigdeback är en afrikansk ras, en riktig jägare. Nicki berätta att den användes för att jaga LEJON. Afrikanerna skicka ut kanske 5 st ridgebacks som fick klara sig själva på EGEN HAND utan människan, i flera dagar för att just jaga.  Kan ni förstå vad jag menar?  Inte fan skickar vi ut hundar som jagar lejon idag för att den togs fram för det från första början. Lejon,  här snackar vi inte att dra ut och jaga fågel eller något.. utan alltså stora vilda farliga kattdjur, lejon. Ett stort farligt viltdjur,  rätt imponerande endå. Glöm inte de här med rigdebacken nu, för jag kommer att prata mer om de i senare inlägg.

Kamphundar då ?  hmm.. behöver nog ett helt nytt inlägg för de där! som är ihophängande med detta inlägg, så håll kvar!!

 ridgebacks hunting lions
vallningwolfs

/Nathalie & kiia