ItsMeandmyDog

Heeej på er!

Vad kul att mer folk börjar hitta hit och även stannar kvar :) Det är väldigt motiverande ska ni veta.
Jag själv har dessvärre tänkt mig att ta en bloggpaus fram till nästa söndag. Och anledningen är att jag har massa prover denna veckan och dessutom ett högskoleprov som ska göras på lördag i typ 7 timmar (!!). Så jag är superstressad och den lilla tiden som blir över lägger jag såklart energi på min hund ist för bloggen :) Även om det är såå kul att blogga! Men ni förstår varför iallafall. Jag är tillbaka på söndag tidigast, så vi syns då!

Take care! :)

HEJ PÅ ER!

Hoppas ni haft en bra helg! Min helg har vart ganska fullt upp men har fått gjort en del, så det känns bra.

Kan börja med det roligaste, och det är att i lördags så hade jag äntligen bokad tid till Aktiv hund här i Trollhättan. Aktiv hund är friskvård och rehab för främst hundar. Dem har pool för hundsim och ett hundgym med löpband, vibrationsplatta, balans- och styrketräningsredskap för funktionell träning och vid tex smärta kan dem ge  behandling som tex akupunktur, laser, massage och stretching. Sedan har dem även olika kurser som lydnad, agility, friskvård ( som jag gått på )  m.m. man kan även om man vill (som jag och min syster gjorde i somras) hyra deras inomhushall och köra agility/lydnad på egen hand eller vad man vill. Så aktiv hund är ett jättebra place to be :)

Och anledningen att jag bokat tid till Hundsim är inte av rehabliteringsskäl tack och lov! Utan mest för aktiveringensskull. Kiia simmar regelbundet ( iprincip varje dag) på somrarna, men nu under vinterhalvåret blir det mindre motion tyvär, så kände att det var dags. Har väntat länge på en tid, det är rätt svårt att få tider på aktivhund. 

När man har tid för hundsim så ingår även streching och massage efteråt, och det är inte bara för att det ska kännas lyxigt.. utan det är pga att det är nödvändigt med tanke på att det är väääääldigt påfrestande och ansträngade att motionera  - simma i 10min i streck för en hund, och hundar kan få problem med rygg och leder om dem anstränger sig och inte stretchas efteråt.  Då tänker ni nu säkert " men vargarna får inte streching direkt" helt rätt! Det får dem inte. Men vargarna rör sig på ett helt annat sett än hundar idag. Vargar går i skogar där de får använd varenda muskel eftersom att marken under dem inte är plan och slät som asfalt för våra hundar. Så det är en anledning :)  Men jag kallar endå den här motionsdagen för en spadag ;)

tänkte berätta lite om hur allting gick till.

Först när vi kom dit så bad instruktören mig att gå fram och tillbaka med kiia så hon kunde se kiias rörelser. Jag fick gå sakta, och "trav". Och allt såg jätte bra ut, dock var kiia lite hjulbent i bakbenen, men det är typiskt rasen och inget dem har ont av.. och dessutom var hon inte kraftigt hjulbent utan lite grann.

Sedan kände och klämde hon på leder och rygg och allting kändes skit bra. Efter det mätte hon musklerna för då vet man hur de presterar och framförallt hur mycket muskler hon bygger under gångerna hon kommer simma, man bygger på muskler ganska fort under presterat sim nämligen.  Sedan fick hon vägas och efter det var det dags för att få på flytvästen och så lyfte instruktören ner henne i bassängen :)  Där fick hon simma 10 min, och jag kan säga att efter 2 min börja man märka att det blev lite ansträngande haha. Det var ju så längesedan hon fick simma, så kan tänka mig att det var de. Efter en stund så styrde vi in henne till kanten med linorna och då fick hon vila, hon var helt slut haha!  när hon simmat klart tog vi upp henne på "land" och hon bara la sig ner av all mjölksyra :)))  Sedan var det dags att skölja av all klorvatten och då var det time for stretching och massage vid en värmelampa, och det mina läsare.. det älskade hon minst sagt! min gottegris :)

i övrigt tyckte intstruktören att kiias mentalitet var helt underbart och verkligen medgörlig, samarbetsvillig och trevlig. Kiia lät oss klämma,känna och göra allt möjligt med henne :)  Hon tyckte även att hennes simrörelser var hur bra som helst.. allting var riktigt bra med kiias prestationer, min duktiga griiis. Ni kan ju tänka er hur stolt hennes ägare var efter besöket! Det här är jätte bra träning, nyttigt och SKONSAMT. Och verkligen att rekommendera. Jag bokade in ett till besök i april , innan hon ska kastreras. Och då kanske vi kan sätta på jetsreamen också, det är en luftstråle som gör motstånd i vattnet, typ som vågor :)

tänkte lägga upp några bilder från besöket.
Och snart tänker jag börja dela med mig utav olika fall om de här hundarna.

men nu bilder, enjoooy :)

 mäta muskler

på med flytväst!
 redo att lyftas i

in mot kant för vila
och ut igen!
 in på land, heeeeelt slut!
skölja av

 
streching o massage på g


 :)

/ Nathalie & Kiia

Heej på er!
Denna underbara soliga dag. Jag hoppas verkligen våren är påväg, bästa årstiden! Inte för varmt, eller för kallt.. men endå soligt och alla är så glada efter ett halvår med mörker.

Vad tyckte ni om gårdagens inlägg? Fick ni er en tankeställare? När jag läste det här repotaget så var det mesta inget nytt för mig. Att skaffa hund eller djur överhuvudtaget är som sagt en egoistiskt handling, vi köper ett djur för våra egna skull, för vårt behov. Men vi får inte glömma att bara för vi köper ett djur för våra behov så har dem inte samma behov. Vi har helt olika behov, och det är vi som måste anpassa oss efter deras behov så att vi inte fortsätter handla egoistiskt.  Det jag märker ofta är att människor som fortsätter handla egoistiskt sedan efter ett tag märker att dem inte längre kan ha kvar djuret eftersom tiden inte räcker till, eller att det inte var som dem förväntat.. jag tror att sådana människor som kommer på det efterhand är sådana som ofta (inte alla!) men ofta är såna som färväntat sig att djuret ska ha anpassat sig till dem (ägaren) och inte tänkt på djurets behov. För hundar är fortfarande rovdjur även om dem är domesticerade..

så memea påpekar att för många hundar lever för länge i onödan, men det är även alldeles för många hundar som avlivas i onödan, fullt friska.. framförallt unghundar. Där ägaren kommit på när hunden då oftast är i trotsåldern, att dem inte klarar av att tillfredställa hundens behov. Sånt ska man tänka på innan, och det är inte världens lättaste att ha hund, det är som att ha barn. En familj där flera bor i hushållet är det lättare att kanske ta ut den på allla nödvändiga promenader, men utöver promenaderna så behöver hunden mer.  Jag har tur som har en mamma som hjälper mig när jag är i skolan eller liknande till exempel. Men den dagen jag flyttar hemifrån och har min hund på helt egen hand, så är det MIN skyldighet att se till att min hund inte påverkas på ngt negativt sätt. Jag får helt enkelt skita i nöjen om det är så att min hund måste va ensam. För det är jag som skaffat henne, det är mitt ansvar, och min hund eller mina djur överhuvudtaget är alltid prio ett :)  Även om vi är flera som hjälper till med rastning och sådant, så har jag endå fått skita i vissa nöjes sysslor ibland, men så är det, jag ser hellre till att min hund får de bästa än att se mig få lite mer nöjen.. min hund är mitt nöje så det gör inget för mig :) Och så måste man tänka när man har tagit på sig ansvaret att skaffa djur. Djur är inivider med känslor och behov, precis som vi.  Jag har anpassat mig sjukt mycket efter att jag skaffat hund, och allt på ett posetivt sätt.. hade jag inte anpassat mig och ändrat livsstil så hade jag garanterar blivit sjuk inom de närmsta åren.

Så jag har min hund att tacka :)   det med livkvalitén är jätte viktigt. Jag anser dock att om man har en äldre hund som är pigg och kry, så tycker jag inte att man behöver avliva den för att den passerat en viss siffra. Utan det är när hunden visar smärta och försämrad tillstånd typ.. då ska man rådgöra med någon kompetent.

Alltid när jag läser eller ser/hör något med avlivning blir man nästan mer bunden till sina egna djur. Man ska verkligen ta vara på tiden man har, tiden går så fort och man vet aldrig vad som kan hända.  Igår spenderade jag tiden med att kolla på gamla bilder på mina djur när dem va små, och det är galet vad tiden går fort! Avslutar med en bildbomd på mina :)

Heeej alla goa!

Tänker inte skriva mycket för det det kommer ett långt inlägg ang. avlivning nu. Hoppas ni får en tankeställare :)

Så ger du din hund ett värdigt slut

När din trogne vän inte längre orkar med promenaderna börjar orosmolnen hopa sig i magen på dig. Tanken gnager: när ska din hund få somna?  Memea Mohlin hjälper dig att fatta det svåra beslutet i rätt tid.

Att skaffa hund är en egoistisk handling.  Det låter kanske konstigt men hur ofta händer det att en hund kommer och knackar på din dörr och frågar om den får flytta in? Tyvär lever hundar ett mycket kort liv.  Har vi tur blir de 10 år, men inte ens det kan vi räkna med. Samtidigt som hundens liv är kort kommer vi att hinna göra mycket tillsammans och man hinner få många minnen.  Då och då läser jag sensationella reportage om hundar som har lyckats bli betydligt äldre än 10 år.  Sådana reportage gör mig beklämd. Det kan väl ändå inte vara längden som är viktigast? Viktigast måste väl ändå vara livskvalitén? En svårighet i sammanhanget är att alla hundar inte har samma behov. Somliga är mycket aktiva, andra mer stillsamma. Det går inte att säga att en hund ska stimuleras si och så ofta, inte heller att den behöver promenera si eller så länge.  Ju mer du lyckas sätta dig in i de behov som just din hund har, desto lättare blir det för dig att ge den ett bra liv.

Ett är säkert – din hund har inte samma behov som du. En stor skillnad mellan människor och hundar är att vi ska kan få intellektuell stimulans även om vi är stillasittande. Vi kan prata med varandra, titta på TV, läsa, lösa korsord. Vi är ”ögondjur” . Hundar ser inte lika bra som vi men det hör bättre och deras luktsinne slår vårt med hästlängder.  Blinda hundar är därför inte så handikappade. Hundar utan luktsinne eller möjlighet att bära nosen dit de själva vill, är desto mer. För oss ”ögondjur” är det inte uppenbart att en hund utan luktsinne skulle vara handikappad.  Empati handlar om att sätta sig in i en annan individs situation. Det är svårare än det låter. Den enda utgångspunkten är så självklar och svår  att bortse från. Själv fick jag mig en gång en tankeställare när min dåvarande Rottweiler låg i soffan och vräkte sig och jag tänkte: ”stackars krake, mycket mer kan du förstås inte göra med tanke på dina onda ben.”  Några minuter senare gick hennes husse förbi och sa då med kärleksfull röst: ”Där ligger du och har det skönt. Jag hade gärna gjort dig sällskap.”    Okej erkännes, jag är en aktiv person som snabbt blir rastlös, hussen hennes tog sig gärna en siesta. Så vem av oss hade rätt? Kanske var hundens uppfattning ett mellanting.

När är hunden så gammal eller så sjuk att den inte ska behöva leva vidare längre? Säger hunden själv till? Går det att titta efter några signaler? Det hunden visar tolkar vi alla på vårt sätt. Antagligen beror  det på att vi har olika uppfattning om vår egen död.  Vad tycker du till exempel om aktiv dödshjälp? På samma sätt reagerar vi när det handlar om hundens död.
Även hundar kan bli så gamla att de blir dementa. Det är säkert intressant ur forskarperspektiv, men för egen del vill jag inte att min gamla kompis ska bli ett experiment för forskande veterinärer.
Ibland ser jag någon grånosad herre eller dam gå så långsamt och stapplande att ägaren får vänta in sin gamla hund. Det händer att jag tänker: ” Hur gammal ska den där hunden behöva bli innan ägaren förstår?” Det är så tungt att erkänna för sig själv att man slutat kasta boll åt hunden eller att man nekar den att glatt skutta runt eftersom det leder till ”baksmälla” i form av hälta dagen efter. Inte heller vill man inse att man har kortat promenaderna, därför att hunden inte orkar mer.

Hundar kan inte förstå att de får leva längre om de håller sig stilla, att glädjefnatt skulle leda till krämpor. Fast de vet inte varför vi går till veterinären heller och därför är det inte synd om hunden när vi går dit. Det är inte synd om hunden som avlivas, den lider inte. Däremot är det många hundar som får lida alldeles för länge av olika krämpor och besvär eftersom vi inte orkar inse hur hunden har det. För att vi velar och hoppas på att hunden kanske ska bli lite piggare i morgon. Eller för att vi intalar oss att allt är bra eftersom hunden ändå viftar på svansen ibland.

ofta får jag höra från hundägare att de i efterhand inser det nog hade varit bättre för hunden om den hade fått slippa undan den allra sista tiden. För i  efterhand när vår sorg lagt sig lite kan vi se hur hunden egentligen hade det mot slutet.  Det må vara så att inköpet av hund är en egoistiskt handling. Men i den andra änden får vi inte handla egoistiskt, då måste vi  göra det som är bäst för hunden.


3 sätt att göra beslutet lättare:

1. Gör en lista. Ta ställning till när det är dags för det svåra beslutet redan medan hunden fortfarande mår bra.

2. Be om hjälp. Låt någon utomstående som känner hunden, men inte träffar den regelbundet, få bedöma hur den mår.

3. Rådgör med din veterinär.  Fråga veterinären hur han eller hon skulle handlat om det var hans eller hennes egen hund.

Heeeeej!

LONG TIME NO SEE!
För det första vill jag be om ursäkt för att det tagit så lång tid att komma igång efter det nya året. Det är skitkul att blogga när man väl kommer igång, men när man haft en liten "paus" så är det jätte svårt att komma igång, ungefär så som det är med städning, haha!

Jag hoppas erat år har startat bra, men många nya möjligheter för ett förhoppningsvis bra eller ännu bättre liv!
För mig har det startat helt okej, och även om det bara gått 3 månader så har det hänt mycket saker, och det har gått SÅÅ fort. Nu har vi bara ca 8-9 veckor kvar utav skolan och sen står man där på studentflaket och tjoar. Så ni kan nog tänka er hur stressad jag är över att få saker och ting gjort, det är dels därför jag inte riktigt kommit igång med bloggandet heller. Om ni hade öppnat min hjärna och kollat hur det hade sett ut så tror jag ni hade sett myrornas krig just nu :)

Jag har - som jag sa i julas-  huuuur mycket som helst att dela med mig utav (som vanligt) Och jag börjar nog med det mindre roliga. Att skriva ett inlägg om avlivning som fick mig verkligen en tankeställare, som jag tycker alla borde få utav just ett sånt tråkigt beslut. Jätte viktigt , men jätte svårt.

Sedan kommer jag skriva mer utav förbuden, rasen, individerna, olika fall, och även mycket hur jag själv och min hund har påverkats och kommer påverkas. Ni vet, nu när jag tar studenten och ska skaffa jobb/utbildning så är jag fruktansvärt begränsad till vad jag egentligen vill göra och vart jag egentligen vill åka, på grund utav att olika länder satt ett rasförbud. Vilket påverkar mig och mina nära väldigt mycket. Så det här kommer jag skriva en del om. Och massa massa annat! Vad vill ni själva läsa om ?:)

/ Nathalie & kiia