ItsMeandmyDog

Såhär säger mathias (Fp)

”Det finns inga farliga hundar bara farliga människor och dåliga hundägare.”

- Detta är nog det vanligaste och det grundläggande argumentet mot att förbjuda vissa hundraser. Det är dock ett djupt felaktigt påstående.

(Jasså? Det har jag aldrig hört någon hundexpert säga, men vi får väl se vad dem säger imorgon!)

-Alla vet att olika hundraser har olika egenskaper. Det är skillnad på en pudel och en schäfer. Självklart är det också skillnad på hundarna inom olika raser. I min familj har vi haft fem labradorer genom åren, de har alla varit olika. En del blyga, andra framåt och orädda. Men de har också haft vissa grundläggande egenskaper gemensamt. Detta är så självklart att man inte ens borde behöva diskutera det. Att man behöver diskutera det visar hur snett ute många av motståndarna till ett rasförbud är.

(Hundar är individer precis som vi.  Man får tänka (djur),(hund) (ras) (individ) . Vad som gör din hund till en individ har många orsaker, ex miljö och uppfostran. Och visst finns de egenskaper de har gemensamt som kommer från rasen. Det har "kamphundar" också. Men det behöver inte vara negativa egenskaper som det låter på dig. Eller är det bara jag som tycker att "kamphundars" exrema vänlighet, nyfikenhet och arbetsvilja är något posetivt? Får dem rätt uppfostran och lever i en bra miljö så är det just de här rätta(!) egenskaperna som kommer fram. Men vissa människor framhäver hellre en hund som levt i ett helvete och agerar negativt mot sin omgivning. Det hade din labbe också gjort om den levt dåligt. Dessutom, hade du vetat bättre så hade du aldrig sagt såhär, för då hade du haft kunskap om att kamphundar med aggressivt beteende sållades bort direkt. Därför tycker jag det är fruktansvärt naivt av dig att påstå att dem som diskuterar de här är snett ute. Vem är det som är snett ute egentligen?)

-De hundraser som av sig själv är mest farliga ska inte vistas som sällskapshundar i samhället. Går det att använda som vakthundar, räddningshundar, herdehundar eller något annat samhällssnyttigt så är det okej för mig.

(Det finns inga hundraser som är farliga av "sig själv" , bara individer. Sen undrar jag, anser du att en yrkesmänniska som har vakt/räddnings hundar ska vara "farliga" eftersom du tycker att det är helt okej för dem att ha dem. Du får mig att fundera på om du verkligen vet vad en aggressiv hund är? vad är din definition? Vet du varför en hund reagerar aggressivt?)

Ja mina vänner. Hur tycker ni det låter? finns så mycket mer jag har att säga om hans uttalanden. Men imorgon kommer mer politik! missa inteeee!

/ Nathalie & Kiia

Heej!

Idag skriver jag om snabba cash och den absurda sanningen som är svår att tro.

Snabba cash ja. Nu ska vi kika in på det verkliga problemet djupare.
Hur jag vet allt är för att jag verkligen vet. Jag har befunnit mig i närheten av konversationer som handlar om hundarna och pengarna. Jag har befunnit mig i närheten av deras diskutioner och planer.  Och jag vet också varför.  

Det finns en typ av människor som lever kriminellt. Då menar jag inte att dem gör saker för skoj skull, eller för att suga åt sig respekt. I början var de säkerligen så. Men efter år så är det deras livsstil, bokstavligt talat. Nu ska jag väl inte prata så mycket om just hur dem lever, utan mer hur deras hundar lever.

 När man hamnat i den onda cirkeln som kriminell så letar man jämt och ständigt efter en såkallad ”inkomst källa” med tanke på att man inte har ett jobb och har kasst med pengar.  Man köper, eller aa, snor och säljer prylar för att få fickpengar men framförallt för att kunna betala av alla skulder man lånat av vänner och till och med ovänner. 

De här människorna med exremt dåligt självförtroende ser många fördelar med att ha hund och en s.k  ”pitbull” . För de första lever dessa människor farligt och hamnar ofta i konflik och bråk.  Då vill dem skaffa ett vapen, ett vapen som är lagligt och som man för tillfället inte behöver ha licens för (än) tyvär. 
Hmm,  ” En hund som jag tror är en pitbull kan låsa sin käkar och kan skydda mig i alla lägen, jag ska även lära den ”get em’ boy!” så att den attackerar den jag vill och när jag vill. Sen kan jag även para den så jag blir av med mina skulder”  Exakt så tänker dem.  Dem ser bara fördelar med att ha hund.

Men vad vet dem om hundar egentligen? Ingenting, abosolut ingenting.  Det dem påstår sig tro om hundarna är totalt fel. De jag pratat med om uppfostran har ex sagt att man ”måste” SLÅ hunden för att den ska lära sig vad som är rätt och fel är. Jag hoppas att majoriteten av oss vet att det är både fel och olagligt att slå djur.  Men dem vet inget. Dem fattar inte att ett slag mot ett djur kan orsaka mycket problem i beteendet (även om en "kamphund" ska uttrycka sig kraftig och modig så är det tro det eller ej, en väldigt känslig och mesig ras). 

Många har svarat såhär när jag frågat vrf dem tror att man ska behöva slå en hund för att den ska fatta : ” mina föräldrar slog mig när jag gjorde något jag inte fick och jag vågade inte sen och lärde mig”   Så jävla fel!
En hund kan inte tänka som oss, om hunden skulle sluta göra något pga att den blivit slagen så är det för  att den är rädd och osäker.  Men knappast att den förstår VARFÖR den blev slagen och inte heller för vad. 

Ett vanligt exempel är att dem slår hundarna när dem vart iväg i timmar och sen kommer hem och märker att hunden pissat inne eller bitit sönder något.  Man kan inte säga till en hund som gjort fel timmar efteråt. Tänk då på att dem slår hunden fysiskt. Hunden förstår ju inte varför den blir slagen, och gör självklart om de här nästa gång husse sticker igen. Och så fortsätter de så.

De klart hunden kommer bli ”dum” sen.  Sen verkar dem heller inte förstå att hundar behöver motion och stimulans. Och inte heller att pitbullen togs fram för prestation och att aggressiva sållades bort. Dem tror att kampen handlade om den som var mest aggressivast och att käkarna låser sig, fast att det är är en anatomisk omöjlighet.  Deras hundar kommer inte ofta ut kan jag säga.  Kommer dem ut så är det ut och pissa och in igen lika fort.  Sen kommer dem även ut när ägaren ska ut och deala för att ha skydd om något skulle hända, eller om han skulle behöva hota någon. Eller när hunden ska fighta mot någon annan hund och på de sättet vinna lite pengar. Vad vinner hunden på de? Skador & psykiska problem. Det låter absurt, jag vet. Men det är så många som blundar för sanningen och tror att problemet ligger i rasen, fast att problemet ligger djupare än så.. nämligen ägarna. 

Hunden får absolut inte det viktigaste dem behöver som motion och stimulans för hjärnan och uppgifter som jag pratat om i domesticeringen.  Dessa raser är framtagna för prestation och behöver  extra mycket.  Dem blir mer eller mindre misshandlade för felet deras ägare egentligen gör. Pitbull är en känslig ras och som jag tidigare sagt förarvek.  Den bästa uppfostran för dem är posetiv förstärkning. Dem är känsliga för negativ och har lätt för att gå upp i stress.  Dem lever inget hundliv.. dem lever ett jävla helvete.  Och hur mycket man än försöker förklara de här för dessa människor så tror dem en inte. Dem är fast bestämda på att allt dem gör är rätt. 

Sen kommer det här med parningen.  Dem ser sina tikar som kassakor bokstavligt talat. Och dem har bokstavligt talat en valpfabrik hemma.  Dem har egentligen inte tid för valpar, och heller inte pengar för mer mat till mamman som behöver mer mat sista veckorna  och chip, bes och vaccination för valparna.  Därför är det en av anledningarna till att dem säljer hundarna till helst någon annan oseriös som inte bryr sig om sådant, utan vill skaffa en valp av samma anledning, alltså pengar.  Och eftersom att dem inte förstår att valpar kräver mycket tid för städning och allt va de innebär så vill dem helst av allt bli av med dem så fort dem börjar bli lite mer nyfikna på omgivningen och jobbiga.  Så ofta tas valparna ifrån mamman tidigare än 8 veckor. Vilket gör att hunden kommer få mycket problem senare. Jag menar, det finns anledningar till varför det är lag på att valpen behöver vara med sin mamma till 8 veckors ålder.

Tikarna paras jätte tidigt, ibland redan vid deras första löp. Och dem som har hanar parar sin hane med flera olika tikar under samma period (beroende på hur mycket pengar dem behöver).  Problemet är också att det blir så mycket, nästan varje sån person håller på med de här så det blir för mycket valpar. Och det blir bara svårare och svårare att få sålt.

En händelse som var här i Trollhättan för 1-2 år sedan. Då det var någon som inte fått sålt en av valparna från kullen. Så han bara fråga en random unge på 12 år om han kunde ta hunden. Vilken unge säger nej?  Han tog hunden och föräldrarna tillät antagligen inte de här. Så valpen på 5 månader bands fast i källaren och där fick den vara ensam.  Sedan hade den fått flytta runt ett antal gånger hos olika människor med olika ”uppfostran” .  Till sist så bands den fast i skogen på Håjums kyrkogård där ett äldre par hade hört hunden skälla och larmat polisen. Sedan hade polisen bestämt att avliva den då dem fått veta att valpen bitit ett barn.  Är de så konstigt? En osäker valp som blivit tagen från mamman för tidigt, fått stryk för någonting den inte har en aning om varför, blivit provocerad av barn och inte fått bli socialiserad på något vis.

Mina läsare. Det här låter säkert helt ofattbart för er. Men det är dags att öppna upp ögonen. Det är är vardag för SÅ många hundar så det fan inte är sant. Den här händelsen är inte ovanlig bland rasen. Fel människor attraheras och ser hunden som ett vapen, kassako, kukförlängare och möjlighet till valpfabrik – pengar.

Jag vet några som hade en Rednose och dem tog valpar på henne varje år tills hon blev 7 år. Efter sista kullen åkte dem och avliva henne. Har man en hund för att man vill ha hund så gör man inte så. Ännu ett typiskt exempel.
Hundarna blir inte socialiserade någonstans och alla fel man kan begå mot en hund, eller ett djur överhuvudtaget begås. Därför är det här en riktigt utsatt ras. Och att sen andra okunniga människor och media  går på RASEN i sig är också fruktansvärt.  Gå på ägarna istället!

Hundarna flyttas runt sååååå många gånger under deras korta livstid. Dem bytes ut mot saker, vanliga prylar som LCD tvn och liknande.

Jag minns när min Kia var ungefär 10 månader. Och vi var ute på promenad. Då en man (han som avliva sin rednose efter sista kullen) kom fram till mig och fråga om jag ville byta ut henne mot en bil. Han var fullt seriös. Jag ville bara skjuta ett skott i pannan på honom.  Men jag ville testa honom lite för att se om han verkligen var seriös. Och sa ” hon har ingen stamtavla”  och så säger han ” det gör inget, hon ser jätte bra ut, hennes tecken är eftertraktade”.  Jag sa aldrig i hela mitt liv, vad du än vill bjuda,  30 tusen, en bil, två bilar. Aldrig.  Och han trodde att jag skoja.

Fattar ni? Det här är verklighet.  Hundarna ses inte som hundar, utan som pengar.  Äckliga smutsiga pengar.

Nu har dem börjat med chiahuahuas istället. Dem har kommit på att dem är lite lättare att hantera och att det är mindre jobb med valpar och kan tjäna större summor på dem  ca 15.000kr istället för ca 6000kr för ”pitbulls”   så nu håller smugglingen på. Ja, ni trodde väl inte att dem köpte en med stamtavla och allt från sverige för 15.000 minst?  Jag har sett massa smuggel chihuahuas här i trakterna.

SÄTT STOPP FÖR ÄGARPROBLEMET!


"För pengar kan du köpa dig en fin hund, men du kan inte köpa att svansen ska vifta" - Josh billings

/ Nathalie & kiia

Myter om rasen:

• Pitbull är inte renrasig - rasen är stambokförd i USA sedan 1898.
• Pitbullens käkar låser sig och är omöjliga att få upp - inga hundar i världen kan låsa sina käkar, det är en anatomisk omöjlighet. finns inga vetenskapliga bevis på att det skulle vara möjligt på någon hundras. Inte ens på varghybriderna.
• Ingen annan hund biter hårdare än en Pitbull - det finns inget vetenskapligt bevis för detta påstående. Isåfall skulle jag vilja fråga er som argumenterar med detta : Skulle en 20kg's amstaff kunna bita hårdare än en 70kg's mastiff menar ni?
• En Pitbull kan aldrig fås att lyda - Lydnad handlar inte om ras. Lydnad handlar om uppfostran, och HUR du lär in. Försöker du få en pitbull att lyda på ett felaktigt sätt så är det klart som fan det inte går? men det gäller ju alla hundar. Min Apbt lyder, hon kan äta från samma matskål tillsammans med andra hundar och hennes bästa vän är våran kanin. Finns många som tävlar bruks i elit med amstaffs. Dummaste jag hört! i USA finns ett stort antal pitbulls som är framgångsrika både i lydnad och bruks. Rasen är faktiskt väldigt lättlärd sålänge man lär rätt. Det gäller att vara tydlig, ha tålamod och ge POSETIV förstärkning. Det gäller alla raser. Hundar präglas av miljö och uppfostran bland annat. Tänk er en människa, det finns ingen människa som föds till att bli en farlig person. Det finns många faktorer som spelar in. Trygghet har en stor betydelse.  Många utav de här utsatta hundarna som hamnar i fel händer finner ingen trygghet/tillit någonstans alls när dem omplaceras runt hej vilt bland vilka människor som helst egentligen, det är sjävklart att dem blir osäkra. Det skulle en labrador också bli. Ofta hamnar de här hundarna i utbyte av SAKER, föremål och liknande idioti till och med. Vad menar hon med de? tänker ni nu. Jag vet mycket väl hur det går till när hundarna är inblandade i svarta pengar. Och det kommer jag berätta mer om inom kort.
  
  
  Jag vill avsluta med det här:
  
  De kallar oss ”kamphundar”
  
  I media har länge kamphundar framställts som ett ord laddat med rädsla, faror, fördomar, oansvariga hundägare och attacker.
  Men är detta verkligen hela sanningen?
  Självklart inte. Som allmänhet har vi rätt att vara, och bör vara, kritiska mot medias rapportering. När det kommer till ”attacker” som begås av hundar nämns alllt som oftast ordet ”kamphund” i sammanhanget, detta utan att för den sakens skull det faktiskt har rört sig om en renrasig hund av enligt SKK definierad kamphundsbakgrund. För det är en eventuell bakgrund vi pratar om. Hundkamp är sedan länge och bör vara förbjudet enligt lag.
  Media såsom kvällstidningarna osv kryddar gärna på sina historier för att sälja lösnummer.
  I flertalet av de fall som går att hitta i media har det senare kommit fram till att hunden som begått ”attacken” varit av okänd härkomst eller en blandrashund. Inte sällan har hunden i fråga ofta även vanskötts på ett eller annat sätt. Detta korrigeras dock sällan i efterhand utan istället har man kvar artikeln och ett ”passande” foto, oftast ett sk ”stock-photo”(som ej är taget av reportern själv utan dessa bilder finns i bilddatabaser) på en hund av kamphundstyp tillsammans med ordet ”kamphund” och "farlig" ringandes ett flertal gånger i artikeln.
  Tittar man på bilderna i dessa artiklar så märker man snart att samma bilder, på samma hundar, används i ett flertal olika artiklar. Gärna en bild där hunden ser så aggressiv ut som möjligt. Dessa bilder har dock ytterst sällan med något som skrivs i artikeln att göra. Vad vi pratar om här är ren skräckpropaganda kan jag säga er.
  
  Ofta tar även media den drabbades eller ett ögonvittnes syn på saken och skriver in i artikeln. Nämner denna person att det var en ”kamphund”, ja då var det en kamphund. Men med vilka bevis!?? I själva verket vet de flesta som sysslar seriöst med hundar att det kan vara svårt att urskilja en hund av kamphundstyp från ett flertal andra liknande raser då dessa till utseendet kan vara väldigt lika. Att se skillnad på en renrasig hund av kamphundstyp eller en blandrashund med hund av kamphundstyp i sig är ibland helt omöjligt. Även för det tränade ögat.
  
  Hundar av ”kamphundstyp” ses idag på ett flertal ställen som aktiva inom hundsporten. De finns både i brukset, i lydnaden, på utställningar, för att inte tala om alla de vars största roll är att göra ägaren och familjen lycklig. Dessa hundar hittar du inte i tidningen då de tyvärr anses sakna "nyhetsvärde".
  
   En hund präglas dels av miljön den växer upp i dels av generna den bär med sig. Dock är alla hundar djur och alla hundar har vassa tänder. De seriösa människor  som skaffar denna typen av hund vet precis vilken hund de skaffat och agerar därför därefter. Det är människor som vet vad de har i kopplet och deras hundar läser ni inte om i tidningen. Sedan kan en olycka hända den mest ansvarsfulla av ägare, och det gör det också, men som sagt, detta gäller alla hundägare, oberoende av hundtyp.
  Tyvärr så finns det inte mycket marginaler kvar för en eventuell olycka om man har en hund av ”kamphundstyp” då dessa så felaktigt exponeratts i media under sådan lång tid. Om en pudel biter en annan hund eller en American staffordshire terrier biter en hund och utgången blir den samma. Vilken hund tas upp i media? Vilken har nyhetsvärde? Hundar av dessa typer har tyvärr knappt rätten kvar att ens få kalla sig själva hundar och bete sig därefter. Eller snart ett ens få finnas?  vilken jävla värld vi lever i!
  
  Så innan ni dömer ut ett antal olika hundraser gör dessa raser en tjänst. Läs på den fakta som finns kring dem, prata med företrädare för raserna, ägaren, granska artiklarna som skrivs med en sund skepticism, träffa hundarna om du är rädd för dem och bilda dig en egen uppfattning.
  
  / Nathalie & kiia
  
  
  

Hej! Hoppas ni haft en bra helg. Min helg har varit realtivt lugn faktiskt. Men det är gött det med. Nu sitter jag här och käkar hemmagjord pizza och myser ner mig i min pläd och ska blogga lite.
Jag tänker inte fortsätta prata på om mig själv här nu utan ska istället fortsätta med allt de andra :)
Detta inlägg må vara ett utav de viktigaste.


-Förstå nu att de s.k kamphundarna inte avlades fram för att vara aggressiva mot människor. Tvärtom, dem hundarna kunde man inte hantera och dem förlorade även "matcherna", det var alltså ett icke önskvärt beteende. keeep on reading så förstår ni vad jag menar!

Under dessa hundfighter så krävde människorna väldigt mycket utav dem. Ex:


1. För att orka med ett så långt och intensivt kraftprov, som en hundkamp utgjorde som kunde hålla på i timmar, måste hundarna vara konditionsfenomen.

2. För att kunna kämpa vidare mot utmattning, skador/blödningar och den andra hundens dominans, krävdes en speciell egenskap "gameness". "Gameness" är svårt att översätta och är vanligtvis missförstått.Till att börja med har det inget alls att göra med aggressivitet. "Gameness" innebär att viljan att inte ge sig är starkare än önskan att ge upp inför trötthet och skador.Denna egenskap gör att pitbull terriern aldrig ger sig även om det skulle innebära att den själv går under.Det är denna egenskap som skattas så högt bland pit bullanhängare över hela världen och som andra hundraser sällan ens kommer i närheten av.

3. Slutligen för att kunna handskas med en pit bull under kamp, då hunden var mycket upphetsad,stressad och kanske även skadad, krävdes en hund med en osedvanlig nervstyrka och vänlighet mot människor. Vänlighet mot människor var ett stort krav och aggressivitet mot människor tolerades inte. (Ni kan ju också här tänka på att hundar reagerar instiktivt "aggressivt" när dem har ont någonstans) Men hunden skulle trots all smärta vara lydig och vara god mot ägaren. En sund pitbull biter normalt aldrig en människa ens i en sådan situation.Om man således sammanfattar karaktären hos en pitbull terrier kan man säga att den är ett konditionsfenomen som aldrig ger upp och som besitter stor mental och fysisk styrka samt är ytterst vänlig mot människor.

Såhär säger Rasbeskrivningen

En amerikansk pitbullterrier är en mellanstor atletisk hund med kort hårlag, och med ett öppet och tillgängligt temperament. Hunden är i motsats till exempelvis en Rottweiler en förarvek hund, vilket i enkel översättning betyder att den inte är hård i temperamentet. Det är en människokär hundras mycket tack vare avelsarbetet som i århundraden sållat bort aggressiva hundar. Det gick helt enkelt inte att hantera en aggressiv hund i kampsammanhang, och aggressiva hundar i sin tur brände sitt krut i förtid i matcherna och förlorade.

Under åren av denna selektiva avel så har man fått fram en hundras som inte har bitvillighet mot människor, och i de fotspåren används många hundar idag som så kallade "nannydogs", på sjukhus och äldreboenden pga. sin tillgivenhet. Helen Keller hade en pitbull som servicehund under tidigt 1900-tal.

Rasen är aktiv och arbetsvillig, skärpan är normalt låg och kamplusten hög (vilket betyder att den inte är aggressiv men har en envis kämparglöd). Typiskt är även en hög dådkraft och skottfasthet. Vissa individer är påtagligt envisa. Rasens historia som en allt i allo-hund präglar den än i dag då en APBT kan göra väl i från sig inom så skilda områden som lydnad, traditionellt bruksarbete, weight pulling och agility. Därför tycker jag min hund är en utmärkt all-around hund :) (jag skulle kunna använda kia till precis allt, för hon är lika varierad och anpassningsbar som jag själv hihi) På många håll i världen används rasen för vildsvinsjakt. Hunden spårar upp grisen och håller sedan fast den i örat eller trynet. Denna jaktform är inte tillåten i Sverige. Pga. sin höga aktivitetsnivå, styrka och uthållighet samt den arbetande hundens temperament behöver den en mycket kunnig och engagerad ägare.

I Sverige går det inte att meritera sin hund inom bruksgrenar då den inte är godkänd som ras av SKK (eftersom att dem anser att en APBT är en blandras). Men i många länder så som USA finns den i toppen av de flesta utmaningar den ställs inför. Den används av polis, väktare, SAR-hundar (räddningshundar) och är mycket väl lämpad för detta tillsammans med en kunnig förare, då hunden har en stor arbetspotential och vilja.

Hunden är avlad under århundraden efter prestation, i motsats till utställningshundar som avlats efter en förutsatt mall. Detta har i sin tur gett en vidare bas för vad som är tillåtet i fråga om färger, vikt etc. Generellt kan man dock säga att en pitbull ligger i spannet mellan 14-28 kilo för en hane, och 12-25 kg för en tik.

När det gäller hundens fysik och utseende så har ADBA (American Dog Breeders Association) en standard som de flesta kännare av rasen tycker är den som är närmast "originalet".

Situationen idag

I Sverige har vi flera lagar som skall stävja osund hundhållning eller lidande, vilket i sin tur sätter käppar i hjulen för dem som fortfarande anser att hundarna skall avlas som de gjorde förr, med aggressiv-kamp som enda kriteriet för vad som är en bra hund. Vilket egentlgien är ännu värre.Vissa idioter som inte har kunskap om hunden eller dens historia avlar inte ens så dumt som människorna gjorde på 1800 och 1900-talet gjorde. För då avla dem ju på dem som hade stor "Gameness" och som inte var aggressiva mot människor. Men idag finns de oseriösa mönniskor som avlar på hundar som visat aggressivt beteende mot både djur och människa och tror att det är just gameness. Vilket är FEL. Allting handlar om pengar, inte folknöje som det var då. Vissa säger att hundslagsmål inte förekommer i Sverige idag. Men det är också fel. Det är förbjudet i Sverige ja, men det förekommer visst, fast inte offentligt. Till och med i min stad så förekommer de. Dem kan ingenting om hundar, utan har tikarna som kassakor , har en valpfabrik hemma samt har hundarna som kukförlängare. Det är det vi måste få stopp på.



I vissa länder är hundkamp fortfarande lagligt. (Exempelvis flera länder i Balkan och öststaterna). Något som dock också bidragit till situationen vi har idag är medias mytbaserade rapportering av hundtypen. När de första hundarna togs in i Sverige var det relativt tyst om rasen i flera år och ingen visste egentligen vad en Pitbull var för ras. Då var det Rottweiler som stog i fokus som mördarhund, och Schäfer också på 80-talet för den delen. Idag har alla kunskapen om att varken rottis eller schäfer är farliga hundar i rätta händer. Varför då göra samma misstag med våra pitbulls och staffar? Vilken hundRAS som helst kan bli aggressiv i fel händer, det är skit lätt att få en hund till att bli aggressiv.
Iallafall,  detta ändrades över en natt när media i USA visade hur en "animal controle officer" blev biten av en hund som skulle omhändertas. Det spreds som en löpeld i media över hela världen, och det blev "macho" att ha denna hundtyp när den porträtterades som grym. Ja som jag sa, en kukförlängare.

Aveln av hundar har sedan spårat ur för att mätta efterfrågan, och folk utan kunskap om avel såg och ser fortfarande chansen att göra en snabb hacka svarta pengar genom att förse köparna med hundar. Man avlade/avlar på hundar utan känd bakgrund, utan stamtavla eller registreringsbevis och detta innebar att man även plockade in hundar av andra raser än Pitbull, men sålde avkomman som "pitbulls". Detta i sin tur förde naturligtvis med sig att man inte visste något om eventuell sjukdomsbild bakåt på hundarna man valde att avla på. Man förde även in hundar i denna veva med osäkert temperament som det aldrig borde ha avlats på överhuvudtaget, och när personer utan hundkunskap köpte hundar för att vara "tuffa" så slog detta givetvis bakut och incidenter började hända allt oftare. Vissa har även i denna cirkus medvetet korsat in Rottweiler och andra utpräglade vakthundar i den såkallade "kamphunds aveln", allt för att få en vassare hund.
Blandar man pitbullen som i åratal avlats för att inte bita människor och som har en utpräglad arbetsvilja och mod, med hundar avlade för vakt/skärpa och bitvillighet, så går det garanterat snett om man som ägare till denna hunden är okunnig. Hundarna säljs trots denna okontrollerade avel utan historik och kontroll, som "Renrasiga pitbulls" av folk som endast har som mål att tjäna pengar. Man har alla möjliga konstiga argument till varför hunden ej är registrerad, och lämnar en handskriven lapp, om ens köparen får det som garanti på att hunden är en pitbull.

Som tidigare nämnts så hamnar ofta dessa blandrashundar på löpsedeln om något händer, men de benämns som Pitbulls, mördarhundar etc. Sanningen är dock den att av alla hundar som det skrivs om i media är 99 % från denna avel, d.v.s. hundar utan verifierad bakgrund, utan registreringsbevis och stamtavla. Av alla hundar i Sverige idag som skulle klassas som "kamphundar" eller "Pitbull" av allmänheten, så är det 4-500 av dem som är renrasiga registrerade hundar. Resterande som uppskattas till 2 000 - 3 000 är hundar utan härkomst, d.v.s. blandraser. Situationen som den är idag har gjort att hundar hamnar oftare i polisens blickfång, omhändertas och avlivas. Värst är detta i landets tre stora städer, med Malmö som utmärker sig mest. 



Förstår ni lite mer nu?  Det här är arbetande hundar med mycket energi, som behöver få utlopp för sin energi både fysiskt och psykiskt för att må bra. Den har terrier i sig, och alla vet att terriers är envisa och väldigt snabbtänkta och egensinniga. Så det gäller att va minst lika envis själv, ha tålamod och ligga ett steg före när man har och göra med en terrier. Hittar man inte på uppgifter (!!!) till dem , så hittar de på uppgifter själva. Rasen är otroligt tillgiven och har långt tålamod, därför går dem så bra ihop med barn och därav namnet nannydog. 


Sen en annan sak jag tänkt på sjukt mycket är att Engelsk Staffordshirebullterrier som är grymt nära släkt med pitbull och amstaff, bara att dem är mindre. Har ni inte tänkt på att det ALDRIG står något om dem i media? jag har nog aldrig sett en artikel där det står att en Engelsk stafforshirebull terrier gjort något. Varför? dem har exakt samma bakgrund, egenskaper och temperament. Jo, för det är endast seriösa människor som kommer åt eng staff på grund utav att dem ligger i en betydligt högre prisklass. Dem kostar nog minst 15000 medans du som är oseriös kan sälja en hund för 2000kr som "pitbull" förstår ni? Sen ska vi inte glömma media. Tidningarna överdriver mycket för att dem självklart vill få flest läsare/köpare och tävlar med sina konkurrenter. Då skriver dem pitbull, även om det inte finns en gnutta pitbull i dem, bara att dem ser ut så i utseendet.  Jag skulle aldrig stödja hundfighter, aldrig. Jag är så mycket emot det de bara går att bli. Men det är inget fel på ras. Utan isåfall individ och ägare. För övrigt vill jag bara säga att deras kamphistoria skär i hjärtat på mig. Hur kan man som människa vara så grym och egoistisk? Både mot djuren som blev offer och mot hundarna som utförde de här. Riktigt brutal och tragisk historia.

hmm.. undra om jag missat något? vill inte skriva så mycket mer, så ni inte hinner somna innan ni kommit till hälften. Men ni som läst allt är minst sagt gryma!:)

Snart tar jag upp alla myter. Tror ni känner igen den här " jaaa men pitbullens käkar låser sig! Det säger väl allt om att den borde förbjudas!"  
 

/ Nathalie & kiia
 

Råttor fanns det gott om i dåtidens England, och hundarna som folk hade råd att hålla som husdjur höll ofta efter dessa med bravur. Ur detta mynnade en annan sport bland underklassen, Ratting. Det gick ut på att små hundar, företrädesvis hundar av terriertyp, släpptes ned i en ring eller grop med råttor, varvid den skulle bita ihjäl så många av dessa som möjligt på tid. Sporten vann popularitet och fotfäste snabbt, så att varenda pub med självaktning var tvungen att ha en egen pit. Två av de vanligare terriertyperna vid denna tid var Black and tan Terrier också känd som Manchester Terrier, samt English White Terrier. Man vet inte med säkerhet vem som började avla dessa terrier med bulldoggarna, men det fick snabbt fotfäste i bland annat Staffordshire. Man lät hundar slåss på de gamla tjurhetsningsarenorna och överallt där folk kunde samlas som jag skrev tidigare. Med tiden letade sig även denna sport in på pubar och värdshus där man kallade arenan för pit, efter den populära sporten rattings gropar, och kallade matcherna för Pitting. Hundarna började således kallas bland annat Pit dog och Pit bull dog.

Med tiden gav aveln i Staffordshire resultat och dessa hundar vann oftare matcherna mot hundar från övriga landet, vilket gav dem bra rykte i hundkampssammanhang. Folk avlade mer och mer på individer som vunnit, och hundarna från gruvdistrikten i Staffordshire var snart de dominanta och vann näst intill allt. Under hela denna tid som aveln hade pågått, så försökte folk klara sig själva så gott de kunde och många tog chansen att emigrera till USA dit man även tog med sig sina hundtraditioner. En hamnstad som utmärker sig var Western Hampshire dit många emigranter från England kom. Hundkamperna och aveln av hundarna fortsatte, för att sprida sig vidare över kontinenten allt eftersom folk befolkade USA. Med tiden så har den amerikanska varianten blivit lite större än den engelska motsvarigheten. Många, för att inte säga alla amerikanska kamphundar, härstammar från England och Irland. En av de mest kända tidiga amerikanska hundarna var Lloyd's Pilot som ägdes av Cockney Charlie. Den hunden kan spåras tillbaka via stamtavla till många av dagens renrasiga pitbulls. 

 Här har ni en bild på Cockney Charlie och hans hund Pilot, bilden härstammar från 1880 talet.

En av de först avbildade hundarna från denna tid hette Trusty och vann 104 raka matcher utan förlust. Hunden ägdes då av "Lord Camelford". Trusty blev så pass känd att en bild av honom publicerades år 1806 i en tidning, nämligen The sporting magazine Denna bild är den första kända av en "Bull & Terrier korsning". Hunden köptes förövrigt senare av Jim Belcher som var en känd Boxare på den tiden, och hunden bytte namn till Belcher efter ägaren.

Lloyd's Pilot som ägdes av Cockney Charlie & Crib ägd av Louis Krieger. Bägge dessa hundar låg runt 28 Pounds i vikt, Dvs. 13-14 kilo. Pilot & Crib möttes i en match i Louisville 1881 med domaren William Harding som hade hand om The police Gazette. (Vilket visar att det var en erkänd sport även bland myndigheterna). Matchen pågick 1 timme och 25 minuter innan Pilot vann matchen. Några fler importer som var kända vid denna tidpunkt var Lloyds Paddy, Pat & Rafferty och dessa hundar kan som sagt spåras i flera Pitbull-stamtavlor idag. Kända engelska linjer är exempelvis: Corvino, Deliant, Farmer, Feeley & Tudor. Kända irländska linjer är exempelvis: Colby, Corcoran, Gas House, Lightener & Semmes. Under senare delen av 1900-talet var bl a Jeep, Hammonds, Chinaman och Sorrels linjerna uppskattade.

De första amerikanska pitbullterrierna togs in till Sverige så sent som 1988.(Bullybob & Tommys Blaze) Dessa härstammade från England där uppfödaren Ed Reid 1976 importerade de första amerikanska pitbullterrierna till England från USA. 1989 kom en Nellis Tug-tik också från England och 1991 importerades Hagens Sheeba från Norge. I början på 1990-talet importerades det 4 st hundar från Sydafrika. (Bob Riot, Zelda, Warlock & Dayan)



Jaa.. Tänk va mycket information de finns som folk med fördomar inte tänker på. Jag kan lova att det kommer ännu mer detaljer! och ju mer detaljer, desto intressantare mina vänner.

American Staffordshire Terrier härstammar från hundar som tillkom för att i huvudsak hantera och hålla fast boskap. Talrika avbildningar av dessa hundar finns på brittiska tryck från sent 1700 tal och tidigt 1800 tal. De är till förvillelse lika dagens Am Staffar, hundarna tillkom genom naturligt urval. Det var de hundar som lämpade sig bäst för uppgiften som användes i aveln. Från dessa hundar härstammar också den engelska bulldoggen som numera inte alls ser ut som den en gång gjorde.

Konstmörning av kött genom hundbitning av slaktboskapen var tidvis påbjuden i lag under 1700 talet. Genom stressning av kreaturen höjs bl a vätskehalten i köttet och det bryts ner fortare än det annars skulle göra. Detta var önskvärt i en tid då dagens kylteknik inte fanns och slaktprodukten omedelbart skulle användas. Efterhand kom man på att man kunde hetsa särskilt framgångsrika hundar mot tränade tjurar vilket blev något av ett folknöje. Man hetsade också dessa hundar mot kedjade björnar, apor, grävlingar och andra hundar. Kom nu ihåg att det var endast mot djur dem hetsades mot, INTE MÄNNISKOR.

Detta folknöje som numera i de flesta länder betraktas som rena barbariet fick efterhand opinionen mot sig i England och förbjöds enligt parlamentsbeslut år 1835. En del av hundarna utvecklades därefter till dagens Engelska Bulldogg, en del ingick i Bullmastiffen. Andra blandades i någon mån med Terriers och användes för olagliga, organiserade hundslagsmål på undanskymda platser. Så tillkom Staffordshire Bull Terriern. Ur dessa Engelska hundslagsmålshundar utvecklades Bull Terriern genom ytterligare inblandning av Terriers och Bull Terriern blev så småningom en ren sällskaps- och utställningshund.

Med brittiska immigranter kom den engelska hundslagsmålshunden till Amerika under 1800 talet. Där utvecklades den till en något större hund, sannolikt genom inblandning av bland annat den skotska Blue Paul Terriern, som numera är utdöd. I Bostontrakten bedrevs urval på färg och inblandning av bl a Fransk Bulldogg varigenom Boston Terriern skapades. De större hundarna, som användes som sällskaps-, familje- och gårdshundar som skydd mot både två- och fyrbenta rovdjur och även till hundfighting kom att kallas American Bull Terrier, Yankee Terrier eller American Pit Bull Terrier. Dessa hundar kom att betraktas som Amerikas nationalras och blev synnerligen populära. De förekom i filmer som "Little Rascals" och "Our Gang" och de prydde framsidan på tidningen Life ett antal gånger och de var USA's symbol på värvningsannonser för den amerikanska krigsmakten under första världskriget.

Ett antal uppfödare och ägare av nationalrasen önskade under 1930 talet ställa ut sina hundar på den amerikanska kennelklubben AKC´s utställningar och de lyckades efter åtskilligt arbete få AKC att erkänna rasvarianten vars namn blev Staffordshire Terrier 1936. Samma år hade rasklubben, som vi betraktar som rasens moderklubb, The Staffordshire Terrier Club of America (STCA) bildats. Under 1940 talet upphörde bruket av Staffordshire Terriern som slagsmålshund i Amerika. År 1960 öppnades stamboken för en tid av tre år, och valpkullar vars föräldrar hade de rätta egenskaperna släpptes in. Orsaken var den att många av de bästa och mest typiska hundarna stod utanför AKC och man ansåg sig behöva påfyllning av avelsmaterialet. Trots detta anses dagens Am Staff i allt väsentligt härstamma från ca 15 hanhundar och ca 25 tikar.

1974 ändrades rasnamnet till American Staffordshire Terrier emedan AKC nyligen hade erkäntden engelska varianten som
kallades Staffordshire Bull Terrier. 1988 ändrade moderklubben namn till American Staffordshire Terrier Club of America (ASTC).

I slutet av 1980 talet kom Am Staffen till Finland och visades bla i Sverige på Stora Stockholm. Den första svenskägda Am Staffen med FCI godkänd registrering och med utställningsresultat som finns med i SKK's dator var Admiral von schwarzkopf, uppfödd av Torbjörn Bang Röd och Hilde Bråthen, Porsgrunn Norge och ägd av Ann Kilsund, Nossebro.
Admiral Schwarzkopf föddes 24/12 1990, han var efter Ch Chico vom Eisplats under Ch Schallers Baccara. Han blev Svensk
Champion i maj 1993 och Internationell Champion i juni 1994.

Hans kullsyster Attraction At Lewi's togs in 1991 av Lena Sommerfeld-Ulff. 1994 importerade kennel Sugar Daddys - Adrian Hardon, tiken Thorngrens Absolutely Divine som var den första USA importen. Därefter importerades Am Staffar av kennel Mic Mac - Jan och Ann Rode, kennel Zican´s - Patrik Cederlöf samt kennel Tercha´s - Ludwig Tercha och därmed var den svenska Am Staffaveln var igång. 1995 bildades Svenska Am Staff Klubben som är rasens företrädare i Sverige. Grundare till klubben var Jan och Ann Rode, Lena Sommerfeld-Ulff och Adrian Hardon.