Cats and food
Hej alla glada!
Har precis tagit en långpromenad med kiio och nu lyssnar jag på go musik.
Idag tänkte jag inte ta upp myter med tanke på att jag skrev ett väldigt långt inlägg sist gång. Så för att inte trötta ut era huvuden så blir det ett lite kortare inlägg idag :) Och inte om kamphundar.
Idag på kliniken så utmanade jag verkligen mig själv. Jag har iprincip vart med om allting dem gjort där förutom avlivningar. Mitt hjärta går sönder varenda gång någon kommer in med ett djur dem haft i flera år och gråter som fan. Då menar jag inte att jag är emot avlivning, för många gånger är det för djurens eget bästa om det är sjukt eller så. Men själva den sorliga grejen att ägarna lider så. Jag tänker på mina egna djur exakt varje gång och vill bara springa hem och krama ihjäl dem och aldrig släppa taget. Det är knappt att jag kan se på ägarna. Jag är så sjukt rädd att förlora någon i min närhet, spec mina djur. Och eftersom att jag har och göra med sjuka djur 3 gånger i veckan så är jag rätt nojjig över dem.
Men engång så fick vi in en katt som ägarna inte skulle vara med på. Så då tänkte jag fram och tillbaka om jag skulle klara av att vara med. Och varje gång jag tänkte " ne det här kommer jag inte fixa" blev jag bara arg på mig. Så jag tänkte " nee, nu jävlar.. det är nu eller aldrig" , anledningen till att jag tänkte så är delvis för att det är en helt annan grej när inte någon gråtande person (ägare) är med, och dels för att det är så ytterst sällan ägarna inte är med. Så jag "passade" på att se på. Sedan såg jag till att inte skapa en relation med katten, vilket är svårhänt då det räcker med att jag klappar ett djur och vipps så är jag fast. Men hela grejen gick fort och väldigt lugnt. Kliniken jag är på är faktiskt kända för att ha fridfulla och lugna avlivningar, så därför har vi så många.Kunderna är mycket nöjda efteråt och tycker att dem fått ett omhändertagande bemötande i samband med bla. avlivning .. istället för den typiska "hårda" som veterinärer ofta har. Så det är bra! och ja mina vänner.. tro det eller ej men I MADE IT! jag var med från början till slut, och det var skit jobbigt rent ut sagt.. men nu vet jag från punkt och pricka hur allt går till, jag lärde mig mycket nytt, speciellt att avlivning inte alls är så brutalt som jag förväntat mig.
By the way, Jag kommer inom snar framtid att skriva ett stort inlägg om avlivning här på bloggen, jag kan lova att det inlägget kommer ge alla Er läsare en tankeställare. Vare sig ni har djur , tänker skaffa , eller känner någon som har/haft. För det fick mig verkligen att tänka till och alla som äger nått slags djur borde läsa den. Fann mycket kloka ord och saker man inte riktigt tänkt på innan.
Jag tänker avsluta detta inlägg med lite NY information om kattmat faktiskt. Fick reda på att Göteborgsposten gjort ett test via Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i uppdrag att analysera elva olika fabrikat av torrfoder för vuxna katter. Vissa märken som många djuraffärer och till och med (vissa!) kliniker rekommenderat har faktiskt visat att ett av fodren kan haft brist på ett ämne som kan ha gjort att vissa katter fått brist och blivit sjuka. Eukanuba fick bäst i test. Royal Canin är dyrast men kör med billigast råvaror. Pratade med några ägaren som bara gett Royal till sina två katter och båda fick njurproblem, det måste inte betyda att det var pga fodret, men man börjar ju undra.
Så kolla in länken, mycket värt! skicka gärna vidare.
http://www.gp.se/konsument/tester/1.429480-kattmat-10
(lite längre ner på sidan så står det -> Tabell . Tryck där för att se tabellen.
/ Nathalie & kiia
Har precis tagit en långpromenad med kiio och nu lyssnar jag på go musik.
Idag tänkte jag inte ta upp myter med tanke på att jag skrev ett väldigt långt inlägg sist gång. Så för att inte trötta ut era huvuden så blir det ett lite kortare inlägg idag :) Och inte om kamphundar.
Idag på kliniken så utmanade jag verkligen mig själv. Jag har iprincip vart med om allting dem gjort där förutom avlivningar. Mitt hjärta går sönder varenda gång någon kommer in med ett djur dem haft i flera år och gråter som fan. Då menar jag inte att jag är emot avlivning, för många gånger är det för djurens eget bästa om det är sjukt eller så. Men själva den sorliga grejen att ägarna lider så. Jag tänker på mina egna djur exakt varje gång och vill bara springa hem och krama ihjäl dem och aldrig släppa taget. Det är knappt att jag kan se på ägarna. Jag är så sjukt rädd att förlora någon i min närhet, spec mina djur. Och eftersom att jag har och göra med sjuka djur 3 gånger i veckan så är jag rätt nojjig över dem.
Men engång så fick vi in en katt som ägarna inte skulle vara med på. Så då tänkte jag fram och tillbaka om jag skulle klara av att vara med. Och varje gång jag tänkte " ne det här kommer jag inte fixa" blev jag bara arg på mig. Så jag tänkte " nee, nu jävlar.. det är nu eller aldrig" , anledningen till att jag tänkte så är delvis för att det är en helt annan grej när inte någon gråtande person (ägare) är med, och dels för att det är så ytterst sällan ägarna inte är med. Så jag "passade" på att se på. Sedan såg jag till att inte skapa en relation med katten, vilket är svårhänt då det räcker med att jag klappar ett djur och vipps så är jag fast. Men hela grejen gick fort och väldigt lugnt. Kliniken jag är på är faktiskt kända för att ha fridfulla och lugna avlivningar, så därför har vi så många.Kunderna är mycket nöjda efteråt och tycker att dem fått ett omhändertagande bemötande i samband med bla. avlivning .. istället för den typiska "hårda" som veterinärer ofta har. Så det är bra! och ja mina vänner.. tro det eller ej men I MADE IT! jag var med från början till slut, och det var skit jobbigt rent ut sagt.. men nu vet jag från punkt och pricka hur allt går till, jag lärde mig mycket nytt, speciellt att avlivning inte alls är så brutalt som jag förväntat mig.
By the way, Jag kommer inom snar framtid att skriva ett stort inlägg om avlivning här på bloggen, jag kan lova att det inlägget kommer ge alla Er läsare en tankeställare. Vare sig ni har djur , tänker skaffa , eller känner någon som har/haft. För det fick mig verkligen att tänka till och alla som äger nått slags djur borde läsa den. Fann mycket kloka ord och saker man inte riktigt tänkt på innan.
Jag tänker avsluta detta inlägg med lite NY information om kattmat faktiskt. Fick reda på att Göteborgsposten gjort ett test via Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i uppdrag att analysera elva olika fabrikat av torrfoder för vuxna katter. Vissa märken som många djuraffärer och till och med (vissa!) kliniker rekommenderat har faktiskt visat att ett av fodren kan haft brist på ett ämne som kan ha gjort att vissa katter fått brist och blivit sjuka. Eukanuba fick bäst i test. Royal Canin är dyrast men kör med billigast råvaror. Pratade med några ägaren som bara gett Royal till sina två katter och båda fick njurproblem, det måste inte betyda att det var pga fodret, men man börjar ju undra.
Så kolla in länken, mycket värt! skicka gärna vidare.
http://www.gp.se/konsument/tester/1.429480-kattmat-10
(lite längre ner på sidan så står det -> Tabell . Tryck där för att se tabellen.
/ Nathalie & kiia
Kommentarer
Trackback
