More about it
Att vara ledare för ett djur och ge det ramar och gränser betyder inte att man ska skrämma, bestraffa och vara brutal. Att säga till bestämt är inte detsamma som att slå den. Att skapa respekt är inte detsamma som att skrämma.
Första gången jag blev vittne till djurplågeri var när jag var liten i Mazatlan, i Mexico. Jag blev oerhört upprörd när jag såg folk kasta sten på hundar och svära åt dem. Senare, som vuxen, fick jag stifta mer direkt bekantskap med effekterna av att folk misshandlade hundar. Jag har sett övergivna valpar, bundna vid träd flera gånger i flera dagar, och hundar som fått varken mat eller vatten. Ett fall jag aldrig glömmer är Popeye, en pitbull. Han hade förlorat ett öga i ett illegalt hundslagsmål, varför ägarna hade lämnat honom åt sitt öde. Med sitt synhandikapp kände sig Popeye utstatt och svag, han blev misstänksam och väldigt aggressiv mot andra hundar och han försökte skrämma iväg dem så gott han kunde.
Rosemary var en annan pitbull som man hade använt för hundslagsmål. När hon förlorade en särskilt viktig fight så hällde ägarna bensin över henne och tände på. En djurrättsorganisation lyckades rädda hennes liv, men den hemska upplevelsen gjorde henne totalt agressiv. Som tur var lyckades jag rehablitera både Popeye och Rosemary och med rätt sorts ledarskap kunde de komma tillbaka till trygga och meningsfulla liv. Men det är inte alla hundar som har den turen. Misshandlade hundar kan bli ångestbitare och ge sig på andra hundar för att döda, och de kan till och med anfalla folk. Samhället dömer ofta sådana hundar till döden, trots att det är människorna själva som gör dem sådana.
Så som jag ser det är det människors okontrollerade känsloutbrott och undertryckta negativa energi som leder till att de misshandlar djur. Likaväl som de är både elakt och meningslöst för en förälder att straffa ett barn i affekt är det fullständigt orationell att ösa sin ilska och irritation över ett djur som inte har en chans att förstå varför man är så upprörd. Och , hur svårt det än är för de flesta av oss att inse och ta till sig: Enbart kärlek är inte heller lösningen, vare sig för djur eller människor! Jag brukar säga , att om det var bara kärlek som behövdes för att ändra ett dåligt beteende till ett bra, så skulle det inte finnas några oharmoniska människor i världen. Om det bara behövdes kärlek för att göra våra hundar till idealiska sällskapsdjur så skulle de tänka: Min matte älskar mig så mycket, så jag ska inte jaga någon katt idag. Sådär tänker en hund såklart inte. Hundar kan inte rationalisera eller fundera över sitt beteende. Detta är en anledning till att man aldrig någonsin får tillrättvisa en hund i affekt - i ilska eller frustration. Om och när man gör det är man sannolikt själv i mer ur balans och kontroll än hunden. Då tillfreställer man sina egna behov , inte djurets och dessutom på ett väldigt sjukt sätt. Tro mig när jag säger att när din hund känner din obalanserade energi, så kommer det oönskade beteendet att bli värre istället.
Kom ihåg att din hund är din spegel. Beteendet du ser på ett eller annat sätt din egna attityd som reflekteras.
- Cesar Millan
jaa. Ett litet tilläg till föregående inlägg. Jag menar, vilken hund/ras som helst skulle bli "farlig" i såna livsförhållanden. Skulle en Golden, Schäfer, eller labrador fått leva så som en pitbull fått göra hos de kriminella hade det uppstått likadana följder, exakt likadana.
Om lagarna som dem ser ut idag då de säger att hundkamp är förbjudet, ett djur får inte lida i onödan, man får inte ha hundar lösa, man får inte sälja valpar innan 8 veckor, man måste chippa så hade problemen inte alls varit så stora som idag. Om det kommer in fler nya lagar inför de här, vem ska se till att dem följs om ingen kan se till att lagarna vi har just nu följs?
/ Nathalie & kiia
Första gången jag blev vittne till djurplågeri var när jag var liten i Mazatlan, i Mexico. Jag blev oerhört upprörd när jag såg folk kasta sten på hundar och svära åt dem. Senare, som vuxen, fick jag stifta mer direkt bekantskap med effekterna av att folk misshandlade hundar. Jag har sett övergivna valpar, bundna vid träd flera gånger i flera dagar, och hundar som fått varken mat eller vatten. Ett fall jag aldrig glömmer är Popeye, en pitbull. Han hade förlorat ett öga i ett illegalt hundslagsmål, varför ägarna hade lämnat honom åt sitt öde. Med sitt synhandikapp kände sig Popeye utstatt och svag, han blev misstänksam och väldigt aggressiv mot andra hundar och han försökte skrämma iväg dem så gott han kunde.
Rosemary var en annan pitbull som man hade använt för hundslagsmål. När hon förlorade en särskilt viktig fight så hällde ägarna bensin över henne och tände på. En djurrättsorganisation lyckades rädda hennes liv, men den hemska upplevelsen gjorde henne totalt agressiv. Som tur var lyckades jag rehablitera både Popeye och Rosemary och med rätt sorts ledarskap kunde de komma tillbaka till trygga och meningsfulla liv. Men det är inte alla hundar som har den turen. Misshandlade hundar kan bli ångestbitare och ge sig på andra hundar för att döda, och de kan till och med anfalla folk. Samhället dömer ofta sådana hundar till döden, trots att det är människorna själva som gör dem sådana.
Så som jag ser det är det människors okontrollerade känsloutbrott och undertryckta negativa energi som leder till att de misshandlar djur. Likaväl som de är både elakt och meningslöst för en förälder att straffa ett barn i affekt är det fullständigt orationell att ösa sin ilska och irritation över ett djur som inte har en chans att förstå varför man är så upprörd. Och , hur svårt det än är för de flesta av oss att inse och ta till sig: Enbart kärlek är inte heller lösningen, vare sig för djur eller människor! Jag brukar säga , att om det var bara kärlek som behövdes för att ändra ett dåligt beteende till ett bra, så skulle det inte finnas några oharmoniska människor i världen. Om det bara behövdes kärlek för att göra våra hundar till idealiska sällskapsdjur så skulle de tänka: Min matte älskar mig så mycket, så jag ska inte jaga någon katt idag. Sådär tänker en hund såklart inte. Hundar kan inte rationalisera eller fundera över sitt beteende. Detta är en anledning till att man aldrig någonsin får tillrättvisa en hund i affekt - i ilska eller frustration. Om och när man gör det är man sannolikt själv i mer ur balans och kontroll än hunden. Då tillfreställer man sina egna behov , inte djurets och dessutom på ett väldigt sjukt sätt. Tro mig när jag säger att när din hund känner din obalanserade energi, så kommer det oönskade beteendet att bli värre istället.
Kom ihåg att din hund är din spegel. Beteendet du ser på ett eller annat sätt din egna attityd som reflekteras.
- Cesar Millan
jaa. Ett litet tilläg till föregående inlägg. Jag menar, vilken hund/ras som helst skulle bli "farlig" i såna livsförhållanden. Skulle en Golden, Schäfer, eller labrador fått leva så som en pitbull fått göra hos de kriminella hade det uppstått likadana följder, exakt likadana.
Om lagarna som dem ser ut idag då de säger att hundkamp är förbjudet, ett djur får inte lida i onödan, man får inte ha hundar lösa, man får inte sälja valpar innan 8 veckor, man måste chippa så hade problemen inte alls varit så stora som idag. Om det kommer in fler nya lagar inför de här, vem ska se till att dem följs om ingen kan se till att lagarna vi har just nu följs?
/ Nathalie & kiia
Kommentarer
Trackback
